2010-talets 20 bästa låtar

Aftonbladets musikredaktion sammanfattar årtiondets pop

avHåkan Steen, Markus Larsson, Natasha Azarmi, Per Magnusson

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: AP Foto : OWEN SWEENEY
Lorde, eller Ella Marija Lani Yelich-O’Connor, skrev decenniets låt under ett skollov på Nya Zeeland.

I en strömmad värld är låtar och singlar mer värda än skivor.

Det släpptes oerhörda mängder musik mellan 2010 och 2020.

Här är årtiondets gräddhylla.

Enväldig jury: Natasha Azarmi (NA), Markus Larsson (ML), Per Magnusson (PM) och Håkan Steen (HS)

1 ROYALS (LORDE) (2012)
Det enda man vet om pop är att man inte vet något alls. För tio år sedan var det exempelvis ingen som trodde att årtiondets bästa låt skulle spelas in av 16-åring från Auckland i Nya Zeeland under ett skollov. I ”Royals” driver Lorde med pop- och rapartisternas rika livsstil med en tonårings tidlösa och lakoniska ironi. Musiken är inspirerad av både hiphop och Lana Del Rey. ”Royals” toppade den amerikanska Billboardlistan i nio veckor i sträck och dess långsamma minimalism satte tonen och tempot för hur popmusik skulle låta på 10-talet. När exempelvis Billie Eilish slog igenom var det ganska tydligt vem hon hade lyssnat på. I ”Royals” verkar Lorde inte bry sig om vad någon annan tycker eller tänker, idoler eller pengar, i går eller i morgon. Hon och hennes vänner är upptagna med att vara unga och förlorade: ”We don’t care – we're driving Cadillacs in our dreams.”
Innan han dog kallade David Bowie henne för popmusikens framtid. (ML)

2 LAZARUS (DAVID BOWIE) (2015)
Vi var många som misstog David Bowies sista singel för en reflektion av livet. Men låten visade sig vara mer än så när han gick bort bara veckor senare. I sällskap av sorgset ylande gitarrer och förtvivlade saxofoner såg han döden i vitögat och tog farväl. Och rösten lät, ironiskt nog, starkare än på väldigt länge. För att citera producenten Tony Visconti: ”Hans död var precis som hans liv – ett konstverk”. (NA)

3 DANCING ON MY OWN (ROBYN) (2010)
I en flyktig musikbransch där allting handlar om ”nu” borde det knappt vara möjligt, men Robyns klassiker har blivit allt större med åren. Den har lagat krossade hjärtan, tonsatt tv-serien ”Girls” och skapat en viral allsång på New Yorks tunnelbana. Å andra sidan är succén enkel att förklara, ”Dancing on my own” står för en personlig äkthet inom popmusiken som genren ständigt försökt eftersträva sedan dess. (NA)

4 ON HOLD (THE XX) (2017)
I deras allra finaste låt, som bygger på en sampling från ”I can't go for that (no can do)” med Hall And Oates, skildrar Oliver Sim och Romy Madley Croft ännu ett av de där sista samtalen mellan två människor som har förlorat varandra. Jag kommer nog aldrig över konserten med The XX på Way Out West 2017, kvällen då ”On hold” blev en osannolik arenahit för ett band som är den absoluta motsatsen till stadiumrock. (ML)

5 LOSING YOU (SOLANGE)
Blood Orange var en av artisterna som definierade decenniet – men kanske ännu mer som producent. ”Losing you” är juvelen i hans krona. Samplingen av Euro Funks ”Dynomite”, den svävande synten, den melankoliska melodin – allt andas Dev Hynes. Solange fulländade sången med sin bittersöta stämma. På årets Way Out West, någonstans under crescendot och mitt i ett snyftande sommarregn, fick vi även ett av 10-talets konsertögonblick. (PM)

6 FREEDOM (BEYONCE)
”I was served lemons, but I made lemonade”. Rösten alldeles i slutet av låten tillhör Hattie White, Jay-Z:s mormor. Som fattig svart kvinna i efterkrigstidens USA fick hon kämpa hårdare än de flesta men valde att se möjligheterna i stället för hindren. Beyoncé för facklan vidare på albumet ”Lemonade” och inte minst i den här låten, med djupa rötter i soulhistorien men med blicken tydligt riktad mot framtiden. (HS)

7 ON MELANCHOLY HILL (GORILLAZ) (2010)
Damon Albarn är en av mina trognaste musikaliska följeslagare. Som sångare i Blur, producent, som den ständiga framåtrörelsens fanbärare. Den här sidan av honom, den med dålig hållning, småsjavigt skägg och en baryton som sänkt av nattens 39 cigaretter, gillar jag bäst. När han bara sitter på sin melankoliska kulle och fipplar lite med en leksakssynt. ”’Cause you are my medicine/When you’re close to me.” (PM)

8 SOMEONE LIKE YOU (ADELE) (2011)
Den här låten har i skrivande stund spelats 706 554 259 gånger på Spotify. Sannolikt är det någon miljon mer när du läser detta. ”Someone like you” var balladen som lyfte Adele från populär artist till en av decenniets allra mest tongivande. En enkel sång om saknad när den gör som allra mest ont, levererad med en röst som ingen kan tvivla på. Allt som utmärker en evergreen finns här. (HS)

9 MASK OFF (REMIX) (FUTURE FEAT. KENDRICK LAMAR) (2017)
En av trapmusikens främsta stilbildare. Future är sitt namn. I ”Mask off” borrar hiphopstjärnan från Atlanta ner sin autotunerap i en fantastisk sampling av Tommy Butler, ”Prison song” från musikalen ”Selma”. I remixen skapar han blues för 2020-talet tillsammans med Kendrick Lamar. Ett besjälat mummel om opiater möter vokal kung-fu. (ML)

10 BAD GUY (BILLIE EILISH) (2019)
En introduktion till Billie Eilish som banbrytande popstjärna, storebrodern Finneas som enastående producent och årtiondets kanske bästa catchphrase: ”Duh!”. Eilish resa från den provisoriska studion hemma i Los Angeles till toppen av hitlistorna lär få mainstream-producenter att försöka efterlikna 17-åringens omvälvande sound i en lång tid framöver. Kommer de att lyckas? Knappast. (NA)

11 POWER (KANYE WEST) (2010)
Den här listan kunde ha innehållit minst sju andra spår med Kanye West. Han gjorde vad fan han ville under hela 10-talet. West har sagt att han lade ner 5000 timmar på ”Power”, en makalös låt där han framstår som The Godzilla of rap. Det är ett musikaliskt syskon till ”Jesus walks” där Kanye lyckas göra hiphop av ”21st century schizoid man” med det brittiska proggrockbandet King Crimson. (ML)

12 VIDEO GAMES (LANA DEL REY) (2011)
Lizzy Grant hade tröttnat på att musikkarriären inte tog fart. Så hon bestämde sig för att skita i allt och skriva en låt utan några musikaliska hämningar. Och det fungerade. Över en natt blev hon Hollywoodikonen Lana Del Rey, en glamorös popstjärna som på genombrottssingeln sjöng så vackert, vemodigt och nostalgiskt att hon redan då fick tiden att stå still. (NA)

13 NEW YORK (ST VINCENT) (2017)
En relation har gått i kras och idolen David Bowie är borta och för Annie Clark känns hemstaden inte längre som förr. ”New York” var en oväntat rak och direkt poplåt för att komma från St Vincent men samtidigt i sin nakenhet det utan tvekan mest emotionellt drabbande hon någonsin skrivit och spelat in. Några månader följde Clark upp med ”Masseduction”, det överlägset bästa albumet hittills i en karriär vi förmodligen bara sett början på. (HS)

14 COVER ME UP (JASON ISBELL) (2013)
”It’s cold in this house and I ain't going out to chop wood/So cover me up and know you’re enough/To use me for good”. När Jason Isbell släppte sitt fjärde soloalbum ”Southeastern” uttryckte figurer som John Prine och Bruce Springsteen sitt gillande och den forne Drive-By Truckers-gitarristen blev ett namn för betydligt fler än americanakonnässörerna. Främst tack vare den här närmast omskakande sången om vad kärlek kan vara och betyda. (HS)

15 YOU ARE NOT ALONE (MAVIS STAPLES) (2010)
Utan samhörighet och sammanhang är vi ingenting. Det enda som verkligen betyder något är att inte behöva känna sig ensam, och att få känna sig behövd. All verkligt betydelsefull popmusik handlar på ett eller annat sätt om det. Soulikonen Mavis Staples fångade den absoluta essensen av detta djupt mänskliga när hon fick en låt av Jeff Tweedy i Wilco. Fyra minuter högkoncentrerad tröst. (HS)

16 WORK (RIHANNA FEAT. DRAKE) (2016)
”Work” var inte den bästa låten Rihanna gjorde under årtiondet, men ingen annan var så talande för sin tid. Den slappa attityden var själva definitionen av decenniet. Ord som bara artikuleras till hälften, ett beat som verkar ha kommit till i sömnen. Låten är, som så mycket annan musik som gjordes under 10-talet, resultatet av weed. En för årgången oväntat pigg Drake väger upp med mer nykter vers. (PM)

17 THINKIN' BOUT YOU (FRANK OCEAN) (2012)
En av de finaste sakerna med musik är hur den ringar in och förstärker ögonblick. När vi lyssnar på en låt kan vi minnas exakt var vi befann oss, vem som fanns vid vår sida, kanske till och med hur det luktade. Med tiden kan musik växa till någonting ännu större och bli en del av livet självt. När jag och min fru gifte oss på en strand sjöng några av våra vänner ”Thinkin bout you”. Årtiondets låt för mig. (PM)

18 GET LUCKY (DAFT PUNK) (2013)
Det ligger fortfarande något fascinerande över ”Get lucky”. Den är nostalgisk och nyskapande på en och samma gång. Den är musikaliskt fulländad men låter samtidigt som att den tagit ungefär fem minuter att skriva. Än i dag räcker det att höra den lilla raden ”We’re up all night to get lucky” för att den ikoniska basgången och Nile Rodgers gitarriff ska gå på repeat i huvudet. (NA)

19 NÄR LYKTORNA TÄNDS (HÅKAN HELLSTRÖM) (2013)
Gud har kanske skonat Hisingen, men kärlek skonar ingen. ”När lyktorna tänds” är Håkan Hellströms sorgsnaste mördarballad om hur en klumpfotad man trycker av en begagnad pistol på grund av vild och okontrollerad svartsjuka. Men när över 60 000 människor sjunger den på Ullevi brukar den bli en romantisk serenad om tron på ett annat liv på andra sidan bron. Kontrasten är fantastisk och skoningslös. (ML)

20 YOU WANT IT DARKER (LEONARD COHEN) (2016)
Han tar oss till sin mörkaste kammare och viskar: ”Hineni Hineni, I’m ready my Lord”. Rösten är djupare än någonsin. Den har åldrats som en av de där flaskorna han druckit alldeles för många av. Backad av The Shaar Hashomayim Synagogue Choir, producerad av sonen Adam, sjunger han för sista gången. ”You want it darker” kom ut på Leonard Cohens åttioandra födelsedag. Knappt två månader senare lämnade han oss. (PM)


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM