Refused är något utöver det vanliga

avSofia Bergström

Publicerad:
Uppdaterad:

KONSERT Revolutionstörstande Refused har det där lilla extra.

Hunger och glöd gör bandet till en urkraft som måste upplevas live.

Foto: ANDREAS HILLERGREN/AFTONBLADET
Refused på Mejeriet i Lund.


Refused
Plats: Mejeriet, Lund. Publik: Ingen uppgift, men verkar fullsatt. Längd: Strax över en timme. Bäst: Svårt att välja. Men det är extra mycket tryck i ”The deadly rhythm”. Sämst: Pass. Fråga: Undra hur många kalorier Dennis Lyxzén bränner under en spelning?


LUND. Vi kan väl börja med att enas om att en bild på Refused bör dyka upp när man slår upp ordet ”comeback” i en ordlista.

Drygt 17 år efter att de kastade in handduken gjorde det svenska punk- och hardcorebandet en storartad återkomst med experimentella ”Freedom”,  som föregicks av en hyllad återföreningsturné med stopp på bland annat Coachella.

Det aggressivt laddade innehållet på uppföljaren ”War music” demonstrerade att Umeå-sönerna fortfarande är på krigsstigen.

Live blir musiken och de sociopolitiska kängorna ännu kraftfullare.

Foto: ANDREAS HILLERGREN/AFTONBLADET
Undrar hur många kalorier Dennis Lyxzén bränner under en spelning? Refused på Mejeriet i Lund.

Sångaren Dennis Lyxzéns första två ord till publiken sätter tonen för resten av spelningen:

– Nu jävlar!

Lyxzén är som bekant en urkraft på två ben, och en inlevelsefull frontman som gärna släpper på hämningarna.

Dels sjunger han som om hans liv hängde på det, även om det innebär att rösten ibland spricker. Och dels besitter han lika mycket energi som en hel förskoleklass.

Han slänger mikrofonen omkring sig, hoppar runt, spexar i publikhavet och dansar som om han hade en dance off mot John Travolta på dansgolvet i ”Saturday night fever”.

Och förstås – juckar i takt till ”Reign in blood”-passagen under ”The deadly rhythm”.

Foto: ANDREAS HILLERGREN/AFTONBLADET
Dennis Lyxzén är som bekant en urkraft på två ben, och en inlevelsefull frontman som släpper på hämningarna. Refused på Mejeriet i Lund.

Entusiasmen och energin smittar minst sagt av sig. 

Urladdningarna i ”The shape of punk to come” och ”Economy of death” – i kombination med David Sandströms tunga trumspel – får många publikmedlemmar att släppa fram sin inre vilddjur. Ni vet, den där primitiva sidan som man aldrig skulle kunna visa på jobbet eller under en middag hos svärföräldrarna.

Och Lyxzéns kärnfulla monolog om kapitalism inför ”Malfire”, som gruppen också framförde tidigare i veckan på Musikhjälpen i Västerås, får i alla fall mig att vilja uppsöka närmaste demonstrationståg.

Spelningens punkiga stämning späds på av faktumet att det inte finns någon yvig scenproduktion att tala om. Inte ens en blygsam backdrop pryder scenen.

Musiken och texterna står i centrum. Inget annat stjäl fokus.

Vilket gör detaljer som Mattias Bärjeds och Kristoffer Steens plockande gitarrer i inledningen av ”New noise” extra effektfulla.

Helheten känns därför aldrig fattig.

Spelningen berikas också av att bandet gör något så ovanligt som att köra ett extranummer.

– Vi tänkte att vi lika gärna kan spela en till ny låt för att det är kul, förklarar Lyxzén innan den förinspelade introsången i ”Rev001” tar vid.

Det är uppfriskande och upplyftande med en hunger och iver som man ofta ser hos debutanter – om ens det.

Det gör Refused till ett liveband med det där lilla extra.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Refused

Hardcore

Rock

Lund