Björn Skifs om vildsvinen: Fy fan vilka svin

Final i Globen på nya showen

Foto: Jerker Ivarsson / AFTONBLADET
En fin dag hemma på gården är fri från vildsvin.

avJens Peterson

MUSIK

Björn Skifs musik drar publik.

Den är så lockande att det inte ens går att skrämma vildsvin med den. Tro mig, Skifs har försökt.

Lördag 1 december är det stor final på turnén ”Bitar ur mitt liv” i Globen. Och sedan?

– Klart man funderar - är det dags att pensionera mig? säger Björn Skifs, 72. Det är inte bara att slå på off-knappen. Det lär komma nya grejor.

”Bitar ur mitt liv” hade premiär på Skansen i slutet av sommaren. Under hösten har den nya showen rest runt landet.

– Det har varit fantastiskt. Det började med två datum, sedan sa jag att vi kanske kunde göra ett par till för att få det att gå ihop. Det blev 25 konserter.

Du verkar alltid bli överraskad av publikens intresse och att dina shower förlängs?

– Man vet aldrig. Det är väldigt konkurrens överallt. Det är bara att hålla tummarna och göra det man vill. Det är tur att det är så dåligt på tv...

”Bitar ur mitt liv” berättar din musikaliska historia. Genombrottet i popgruppen Slam Creepers och USA-succéen med Blue Swede. Bildvisningar och video från forntiden. Nya arrangemang.

– Det kändes lockande med stråkar, blås och kör för att göra de gamla låtarna rättvisa. Det är en ljuvlig ensemble och fantastiskt crew, duktiga och glada människor.

”Är en velputte”

Med en publik som kan sångtexterna.

– Jag var med och dom var med på den tiden. Vi har gemensamma minnen från flydda tider, det kan vara kul att återvända tillsammans med oss.

Du har tittat tillbaka i flera shower.

– Nu ska vi nog inte ha mer retro, säger Björn Skifs. Men jag vet inte om det blir något alls. Så säger jag varje gång efter en final, enligt Pernilla. Men sedan växer hornen och man blir sugen igen och det dyker upp ett litet korn till en idé. Vi får se.

Vad vill du göra mer?

– Jag skulle vilja spela in nytt material. Det har jag inte gjort på jättelänge. Jag känner sug efter att göra en platta, om det fortfarande heter platta.

Vilken sort?

– Jag är en velputte. Jag skulle tro att det blir en påse blandat som vanligt, för sådan är jag. Om det blir av över huvud taget. Framtiden ligger som en blank tjärn framför mig.

Och på scen?

– Jag kan lika gärna uppträda för 40 personer på en klubb för att man ska få ut endorfinet.

Ska vara ledig

Lyckokänslan på scen finns kvar?

– Ja, med olika styrka och på olika ställen i föreställningen. Jag står på scen och känner ”tänk att jag får göra det här fortfarande.”

Men nu ser du fram emot att vara ledig?

– Ja, det ska bli skönt att bara sätta sig. Ta det lugnare ett tag.

Vad gör dig glad?

– Lösa korsord. Läsa en bok. Jag är glad att vi inte har några vildsvin i år. Förra vintern hade vi flera skockar här. Dom bökade upp trädgården och rev halva jordkällaren. Fy fan, vilka svin. Det hjälpte inte ens att spela trumpet för dom.

Du provade det?

– Ja, jag gick ut och spelade. Vildsvinen försvann blixtsnabbt, men sedan kom dom tillbaka.

Vilken musik valde du att spela?

– (imiterar frijazz) Jag spelade ännu värre än vanligt och vildsvinen sprang. Men dom vande sig och märkte att musiken inte var farlig. Så vi blev inte av med dom.

Foto: Sofia Nahringbauer / AFTONBLADET / 85769
Lördag 1 december är det stor final i Globen på nya showen ”Bitar ur mitt liv”.

SKIFS SKÖNA

Saker som inspirerar.

• Vi ser många föreställningar. I höst har vi inspirerats av bl a Henrik Dorsins ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafrton” och Tommy Körbergs ”Lola”. Jättekul att se.

• En bra bok är inte dumt. Nu läser jag ”1793”. Den är annorlunda, ibland vidrig men otroligt spännande. Jag har alltid en bok eller två på gång.

• Här hemma är det alltid saker att hålla på med. Fälla träd, hugga ved, såga och fixa. Det är alltid fysiskt jox. Min rygg tål inte att jag joggar. Det är skönt, för jogga är det tråkigaste jag vet. Men cykla är kul.

• Jag vill fylla tillvaron med mycket som är kul för att försöka hålla en jämvikt. Att inte låta den mörka säcken med allt elände i världen väga över. Vi måste försöka stoppa kul saker, små och stora, i den lätta säcken. Det är min filosofi. Det räcker med ett vänligt ord eller en gest. Om alla hjälps åt att fylla den ljusa säcken så kan vi kanske klara det här.

Foto: Jerker Ivarsson / AFTONBLADET
Fälla träd och såga ved håller kroppen i form.
Här är de mest streamade låtarna på Spotify 00:60
ARTIKELN HANDLAR OM

Musik