Vargas & Lagola gör personlig arenapop

Reporter: Natasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Debutalbumet är långt ifrån det första Vargas & Lagola släpper ihop.
Foto: Ea Czyz
Debutalbumet är långt ifrån det första Vargas & Lagola släpper ihop.

Debuten med Vargas & Lagola är något ojämn.

Men Salem Al Fakir och Vincent Pontare visar ändå att de är proffs på snygga och välgjorda produktioner.


Vargas & Lagola
The butterfly effect
Universal


POP På Spotify har Vargas & Lagola gjort en spellista som heter ”Songs we wrote”. Att bläddra bland låtarna är att slås av deras mångsidighet. Här finns svenska artister som Veronica Maggio, Seinabo Sey och Avicii men också internationella stornamn som Madonna, Katy Perry och David Guetta.

Men när Salem Al Fakir och Vincent Pontare gör musik tillsammans låter det mer inspirerat av deras framgångsrika solokarriärer. Musiken som de har släppt på egen hand består av glada och omedelbara melodier, även om texterna ofta präglas av en allvarlig underton.

Även på debutalbumet som Vargas & Lagola blandar de vemod och eufori, två känslor som blivit något kännetecknande för duon. Produktionen utstrålar en älskvärd retrokänsla och flera låtar etsar sig fast på en millisekund.

”Forgot to be your lover” börjar i akustisk nostalgi och slutar i ett fylligt futuristiskt sound.

Och i ”Darkest before the dawn” och ”Since 99” har duon två av de starkaste melodierna som kommit ur den svenska musikscenen på senare tid.

Första halvan av ”The butterfly effect” går således rakt in.

Men andra halvan passerar mest bara förbi. Inte ens det avskalade Ghostface Killah-samarbetet ”Back to you” lämnar något större avtryck.

En lite för stor del av albumet består dessutom av dramatiska och oftast instrumentala ljudsnuttar. De tillför dock inte mycket och väcker i stället frågan: ”Vart har de lysande singlarna ’Roads’ och ’Selfish’ tagit vägen?”.

Men den ojämna debuten ändrar inte det faktum att Salem Al Fakir och Vincent Pontare är proffs på snygga och välgjorda produktioner, vilket blir tydligt även här.

Duon lyckas dessutom skriva storslagen arenapop och samtidigt få det att låta personligt och nära – mycket tack vare de enkla men träffande texterna.

Det går knappt att lyssna på rader som ”All my life/I’ve been waiting for someone like you/I’ve been waiting for someone that’s true/Somebody that understands me” utan att samtidigt föreställa sig hur ett helt publikhav sjunger med.

Således är det troligen bara en tidsfråga innan det stora genombrottet kommer.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad: