Vacker väv av vemod med Ben Howard

Demonterar effektivt sitt tråkrykte på Annexet

1 av 3 | Foto: Carolina Byrmo
Konserten på Annexet demonterar effektivt bilden av Ben Howard som tråkig liveartist.

avHåkan Steen

MUSIK

KONSERT Ben Howard har gått från inställsam till närmast demonstrativt icke-inställsam.
Det är en föredömlig utveckling.


Ben Howard
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: 2 500. Längd: 84 minuter. Bäst: ”The defeat” och ”Hot heavy summer”. Sämst: Inget hade förstås blivit sämre av lite mer publikkontakt.


När Ben Howard slog igenom 2011 fick han snabbt en stor publik med sin melodiska och lagom strävröstade folkpop på albumet ”Every kingdom”, som emellertid kändes snäppet för inställsam för att engagera på allvar.

Uppföljaren ”I forget where we were” tre år senare var ett stort steg i rätt riktning, där brittens låtskrivarpenna tydligare och mer trovärdigt krokade i den tradition av progressiv, vindpinad brittisk singer-songwriter-tradition som han fått med sig från sina föräldrars skivhylla under uppväxten: Nick Drake, Van Morrison och John Martyn.

På årets album ”Noonday dream” tar 31-åringen det ännu längre, med långa svävande låtar utan särskilt tydliga ramar.

Förra gången Howard var på Annexet, för fyra år sedan, gjorde han tydligen en del fans besvikna genom att tjurskalligt ignorera publikfavoriterna från debuten och nästan bara spela nytt.

Sedan dess verkar publiken ha mognat i takt med artisten, för det är inte alls de vibbarna i luften i kväll, trots att ordinarie set består av nya albumet nästan rakt av.

När Howard kliver på scen med åtta personer i bandet, dunkel belysning och kornigt poetiska bakgrundsfilmer drar stämningen snarare mot den fritt flippade nervrock som Bon Iver osannolikt nog fyllde Globen med för några veckor sedan.

Lika många lager av briljans finns inte här, men den extra tyngd som den fåordige, hukande sångaren bygger upp med rostigt vibrerande gitarrer, vocoderfärgad sång och dubbla trummisar gör de böljande, ordrika låtarna gott.

Konserten blir en vacker väv av vemod som effektivt demonterar den på sina håll etablerade bilden av Howard som tråkig liveartist.

Jag blir inte alls förvånad om han har sina bästa stunder framför sig.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM