Ett litet mästerverk med Kendrick Lamar

1 av 3 | Foto: AP
Kendrick Lamar (arkivbild pga fotoförbud i Globen).
MUSIK

KONSERT Med subtila rapskills och social patos är Kendrick Lamar på pappret ingen självklar arenadomptör. Men han vågar låta musiken stå i centrum.
Konserten är ett litet minimalistiskt mästerverk.


Kendrick Lamar
Plats: Globen, Stockholm. Publik: 13 952 (slutsålt). Längd: En och en halv timme. Bäst: ”Swimming pools (drank)” och ”Love”. Sämst: Är inte supersåld på U2-samarbetet ”Xxx”.


Vi lever fantastiskt nog i en tid när mångbottnad, politisk svart musik kan nå enorma framgångar – med Beyonces ”Lemonade” och Kendrick Lamars ”Damn” som främsta exempel.

När en blockbuster som ”Black panther” – vars soundtrack logiskt nog kurerades av Lamar – använder enbart afroamerikaner framför och bakom kameran. Att Lamars ”Damn” blev snuvad på en Grammy för årets album av Bruno Mars spralliga musikal ”24 K Magic” får ses som en lika surrealistisk som väntad invändning i marginalen.

”Damn” är ett lysande popalbum.

Lamars pojkaktigt nasala rhymes om ras, identitet, andlighet och självtvivel över producenten Mike Will Made Its beats – så lät popmusiken 2017, året då rap officiellt blev världens största musikstil.

Till Globen kommer Kendrick Lamar med en unik position som artist. Där Jay-Z och Kanye West hissade upp sig själva på två troner 2012, smyger Lamar in bakvägen med en annan av samtidens viktigaste röster – James Blake – som support. Blake är lyxigast möjliga förband och alternerar mellan digitala jazzimprovisationer och Joni Mitchell-ballader för 10-talet.

Precis som Frank Ocean har Lamar en så stark tro på sin musik att han inte behöver skrika högst i sociala medier, eller ens göra särskilt många intervjuer. Världen har följt hans varje steg – från sorgekantade tonårsdrömmen ”Good kid, m.a.a.d. city”, via mörka jazzfunk-äventyret ”To pimp a butterfly” – och fram till nu.

Konserten i Stockholm är den näst sista på ”The Damn tour” och har varit utsåld i ett halvår.

Helt klädd i vitt äntrar Kendrick Lamar scenen med segervissheten hos någon som befinner sig på toppen av sin karriär. Att höra Kendrick rappa är som att se den norske skidlöparen Johannes Hösflot Kläbo åka en klassisk sprint.

Kendrick är en teknisk virtuos, men saknar varken temperament eller hjärta.

Han är ensam på scenen. Bandet är förpassade till kulissen nedanför.

Innan den svårt fängslande ”Swimming pools (drank)” dirigerar han självsäkert publikens jubel med två fingrar. Efter ”Bitch don't kill my vibe” står han bara tyst i två minuter och tar emot publikens ovationer. Han ser uppriktigt rörd ut.

Där andra artister på den här nivån hyr in flygande varmkorvar nöjer sig Kenny med en mikrofon, en ensam dansös och fyra bildskärmar, en av dem placerad i scentaket.

Den enda gången konserten tangerar någon form av show är när Lamar och hans dansös hissas upp en liten bit över marken, där hiphop-stjärnan rappar från horisontal position. Scenen känns mest malplacerad i en annars perfekt sparsmakad föreställning.

Kendrick behöver ingen rekvisita. Han har ju någonting så mycket mer värdefullt: närvaro, vidunderlig hantverksskicklighet och något väldigt viktigt att berätta i nästan varje rad.

Allt vi får är en artist av kött, blod och känslor.

Och i den rusiga hiphop-bönen ”Love” tror jag tamejtusan på att en lite mer kärleksfull värld väntar runt hörnet.


Så bra var konserten – låt för låt



DNA
”I got power, poison, pain, and joy inside my DNA”, rappar Kendrick påannonserad av en kung fu-video och en explosion på scenen. Kung Fu Kenny är det alias som Kendrick valt att adoptera för albumet ”Damn”. Smeknamnet refererar till Don Cheadles karaktär i filmen ”Rush hour” från 2001. Kendrick får i slutet av låten sällskap på scenen av en dansös utklädd till ninja.



Element
På sitt mest kaxiga humör kisar Kendrick ner på allt och alla från sin position som världens ledande rappare. Scenen är hans allena. Bandet får nöja sig med att stå nedanför.



King Kunta
Kendrick refererar till Alex Haleys klassiska romankaraktär – slaven Kunta Kinte från ”Rötter” – över en sampling från Ahmad Lewis 90-talsbit ”We want the funk”.



Untitled 07 2014 – 2016
Välkommen till ”Untitled unmastered”. Även på materialet från mellanalbumet – ska vi kalla det Lamars motsvarighet till den småländska högtiden Fössta tossdan i mass? – är rapparen med sitt makalösa flow bättre än de flesta.



Goosebumps
Trap-kungen Travis Scott supportade de 20 första datumen på ”The Damn tour”. Här hyllas han genom Kendrick-samarbetet ”Goosebumps”.



Collard greens
Publiken kan varenda rhyme – även om Kendrick i denna Schoolboy Q-dänga rappar både på spanska och franska.



Swimming pools (drank)
Mot en fond av glittrande poolvatten är ledmotivet från ”Good kid, m.a.a.d. city” nästan paralyserande bra.



Backseat freestyle
Och går sedan över i den här. ”Martin had a dream. Martin had a dream. Kendrick have a dream” rappar Lamar. Slagsmål i slow motion på storbildsskärmarna.



Loyalty
Raphymnen med Rihanna i backtracksen är bara ännu ett bevis på vilket formidabelt popalbum ”Damn” är. Allsången talar sitt tydliga språk.



Feel
Tyvärr får vi bara en kort, instrumental snutt av denna favorit. Ändå feels med yoga-liknande dans på scenen och tjusiga visuals. Under tiden vandrar Kenny genom publikhavet…



Lust
…till en liten scen i mitten av arenan. Där rappar han om snabba kickar och bekräftelse över ett snyggt baklängesbeat.



Money trees
Kendrick, nu upphissad på den lilla scenen, samplar Beach House ”Silver soul” på en annan karamell från ”Good kid, m.a.a.d. city”. Allmänt mys.



Xxx
Som en hyllning till arenarockarna U2? (som den här låten är ett samarbete med) – är Lamar nu tillbaka på den stora scenen via ännu en kung fu-video.



M.a.a.d city
Fest långt uppe på läktarna varje gång K-Dot luftar en låt från genombrottsalbumet.



Pride
Hiphop-stjärnan svävar i luften – på sidan – över sin dansös. Han lyckas samtidigt rappa avslappnat. En bedrift i sig. Men flygturen känns en smula krystad.



Love
En bön till tillit och kärlek, backad av majestätiska syntar och honungsrösten Zacari. Konsertens mest emotionella stund. Oerhört fin.



Bitch, don't kill my vibe
Är det här det är party?



Alright
Efter en lång konstpaus där en märkbart rörd Kendrick hyllas med hockeyramsor kommer den här hoppfulla jazzfunktrudilutten från ”To pimp a butterfly”.



Humble
Här behövs knappt Mike Will Made Its studsiga pianobeat. Kendrick gör låten a capella tillsammans med publiken, som tar hand om refrängen.


Extranummer:



God
Rapguden punkterar konserten genom att berätta om sina framgångar och arbetet bakom dem. ”Everything I do is to embrace y'all/Everything I write is a damn eight ball/Everything I touch is a damn gold mine/Everything I say is from an angel.”


LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

ARTIKELN HANDLAR OM

Scen

Bruno Mars

Hiphop

U2