Ett av världens sista relevanta popband

Per Magnusson rankar årets 10 bästa album

avPer Magnusson

Publicerad:
Foto: AP SCANPIX SWEDEN
Ezra Koenig och Vampire Weekend släppte enligt Per Magnusson ett mästerverk 2019.

ÅRETS ALBUM Det är inte ofta, men i bland kommer ett album som är allt.

1 FATHER OF THE BRIDE (VAMPIRE WEEKEND)
Sex år hade gått sedan den monumentala ”Modern vampires of the city”. Jag hade väntat troget. Hängivet följt Ezra Koenigs och konstnärskompisen Jake Longstreths fantastiska internetradioshow ”Time crisis”, där allt från multinationella kaffekedjor och munkar till Grateful Deads djupaste deep cuts dissekeras. Dubbelalbumet ”Father of the bride”, döpt efter Steve Martin-komedin med samma namn, är ett ambitiöst, mångfacetterat men samtidigt sammanhållet album byggt på lika delar analog amerikansk rock, Soundcloud-rap, jazz, topplistemusik och modern indiepop.

Ezra Koenig slipar sina texter till ett disciplinerat historieberättande och hans Vampire Weekend befäster sin position som ett av världens sista relevanta popband. Men, det bör betonas, de arton spåren är mer ett verk signerat Koenig och producenten Ariel Rechtshaid än resultatet av ett band harvande i replokalen. För min del förgyllde ”Father of the bride” vårens barnvagnspromenader och påverkade allt från valet av gymnastikskor, frisyr och sitcoms till mina strömningstjänsters årssammanfattningar (de slutade i en enda stor dad rock-fest).

”FOTB” bär skulden till att jag under pappaledigheten återvände till sjuttiotalets smakfulla palett – ja, jag lyssnade enbart på Loggins & Messina, Fleetwood Mac och The Eagles. När popmusik sätter hela ens tillvaro på kant på det viset vet man att det handlar om årets bästa.


2 IMMUNITY (CLAIRO)
Claire Cottrill dök upp som en fluga på Youtube med fantastiska låten ”Pretty girl”. Sedan dess har jag lyssnat på varje lo-fi-poppärla som lämnat hennes sovrum. Men det var först 2019 som 21-åringen från Massachusetts blommade ut på allvar med albumet ”Immunity”. Trots att Clairo här produceras av Vampire Weekend-avhopparen Rostam Batmanglij – överraskande subtilt, dessutom – verkar hennes musik aldrig riktigt lämna sovrummet. Där krafsar hon ner sina tankar om demoner, bisexualitet och relationer i en blå anteckningsbok. Att lyssna på Clairos på samma gång softrockiga och r’n’b-doftande debut är som att bli hembjuden till din mest melankoliska vän på kaffe och kakor och känna att ni kanske, tillsammans, kan klara vintern.


3 WHEN I GET HOME (SOLANGE)
I vår lismande varumärkesfixerade tid är Solange en så välkommen artist. Där andra står med skyltar och viftar smyger Solange som en leopard. Om man synar musikens vackra färgteckning noggrant belönas man sakta. Lösa hemstadsskildringen ”When I get home”, som kompletteras med en performancefilm, är en stillsam och subtil triumf och ett kärvt motgift mot samtidens övertydlighet. Där storasyster Beyoncé tvingas bära oket som världens största artist kan lillasyster sitta lugnt under sin konstnärliga korkek och lukta på soulen. Det lika välkoreograferade som personliga framträdandet på sommarens Way Out West befäste bara att Solange är en av samtidens bästa och viktigaste artister.


4 EMILY ALONE (FLORIST)
Florist är egentligen ett band, men just detta album är gjort av medlemmen Emily Sprague allena – därav titeln. Årets finaste existentiella folk.


5 IOWA DREAM (ARTHUR RUSSELL)
Nitton tidigare outgivna demos från den avantgardistiska artisten och cellisten. En gömd skattkista av sensibel låtskrivarkonst från 70-talets mitt.


6 ATLANTA MILLIONAIRES CLUB (FAYE WEBSTER)
21-åringen från Atlanta är det just nu mest lysande exemplet på varför en tidigare vilsen indievärld samlats kring en uppdaterat version av country.


7 THANK U, NEXT (ARIANA GRANDE)
Inte lika stark som föregångaren ”Sweetener”, men Ariana Grande verkar alltjämt befinna sig på sin kreativitets svindlande topp.


8 ALL MY RELATIONS (COCHEMEA)
Cochemea Gastelum, före detta saxofonist i The Dap-Kings, söker sina apache- och yaquirötter genom spirituell jazz.


9 ASSUME FORM (JAMES BLAKE)
I marinblå trenchcoat svävar 10-talets Joni Mitchell, när han är som bäst, ett par decimeter över de flesta andra artister.


10 FOLK – DIKT OCH TONER OM PERSONER (BRITTA PERSSON)
Bagarmossens Britta Persson har gjort något så sällsynt som smakfull och icke putslustig barnmusik – även för vuxna homo sapiens.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Musik