Skivrecensioner

Varenda låt är ett popquiz

Agnes comeback känns som ett fall framåt

Av: 

Markus Larsson

Det är faktiskt Agnes som har en hel ost på huvudet här, och ingen annan.
Det är faktiskt Agnes som har en hel ost på huvudet här, och ingen annan.

MUSIK

ALBUM Agnes har länge varit ”Idol”-generationens stora förlorade talang. Nya skivan kan äntligen ändra på det.

Betyg: 3 av 5 plus
Agnes
Magic still exists
Senga/Universal

POP Det är lätt att föreställa sig hur albumets producenter arbetar i ett laboratorium och inte i en studio.

Där står de i vita labbrockar och skyddsglasögon i ett ångpunkigt rum, omgivna av en hisnande arsenal av provrör, laptops, analoga synthar, vocoders och dragskåp.

Salem Al Fakir och Vincent Pontare, som här arbetar under namnet Vargas & Lagola, har full koll på pophistoriens periodiska system. De studerar musiken på molekylär nivå för att hitta nya vägar att bygga, eller bygga om, en hit. Sveriges svar på professorerna Kalkyl och Balthazar är inte heller rädda för att använda, ja, allt.

Varenda låt som Agnes Carlsson för tillfället skriver tillsammans med dem är ett popquiz. Referenserna från 70- och 80-talen fyller snabbt mitt anteckningsblock. På knappt tre spår hinner jag skriva ner Abba, en hi-hat som Isaac Hayes använde, Laura Branigans mest nattromantiska 80-talssinglar, Donna Summers ”I feel love”, Eurythmics ”Sweet dreams”, Lady Gaga, ”Edge of seventeen” med Stevie Nicks, Daft Punk, producenten Jim Steinman, Whitney Houston, Kleerup och Loleatta Holloways refräng i ”Good vibrations” med Marky Mark And The Funky Bunch.

Titelspåret påminner för övrigt mer om pianoinledningen till en rockmusikal av Meat Loaf än vad Agnes gjorde i Melodifestivalen eller ”Så mycket bättre”.

Den röda tråden? Disco.

Lånen är så uppenbara och skickligt sammansatta att de nästan blir ett instrument i sig. Effekten blir i första hand inte nostalgisk heller. Arbetsmetoden gör att Agnes undviker landminorna som många andra ur hennes generation gärna trampar på. Det låter inte som att musiken är skapad av en och samma algoritm.

På ett plan ligger soundet märkligt rätt i tiden. Tack vare ”Blinding lights” med The Weeknd och Dua Lipas ”Physical” verkar utgångspunkten ha flyttat tillbaka till någonstans mellan 1979 och 1984 igen.

Det fungerar ungefär halvvägs. Allt på ”Magic still exists” glimmar inte som singlarna ”Fingers crossed” och ”Here comes the night”. Något av provrören borde kanske ha haft en liten dos från ett ämne som bara går att härleda till Agnes, och inte till hundratals andra namn.

Agnes har länge varit ”Idol”-generations förlorade talang. På ”Magic still exists” börjar hon åter igen visa att hon tillhör gräddan av svensk pop.

Det borde inte behöva dröja nio år innan det sker igen.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ANNONS EXTERN LÄNK

SISTA CHANSEN – Jätterea på supersäljarna inom TV. Spara tusenlappar. Köp här

Komplett.se

Publisert:

LÄS VIDARE

Ett farväl som visar varför Abba var bäst

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Agnes Carlsson

Vincent Pontare

Salem Al Fakir