Vacker skärmdump av tillvaron med Bon Iver

avHåkan Steen

Foto: Graham Tolbert & Crystal Quinn
Sitta och slumra till lite i nåt slags rör är den nya rocken.

ALBUM Justin Vernon fortsätter låta mer relevant än de flesta på sitt fjärde album.


Bon Iver
i,i
Jagjaguwar/Playground


POP Det blir allt tydligare vilken central roll Justin Vernon spelar i modern musik.

Redan på debuten ”For Emma, forever ago” för elva år sedan tog han ut en ny riktning för det som brukar kallas folkpop eller americana, men det var tydligt att han hade en större vision för sin inre syn.

På albumen ”Bon Iver” och ”22, a million” utvidgade Vernon sin idé radikalt och byggde ett universum som kändes fullkomligt eget. Det föll sig fullkomligt naturligt att han började samarbeta med visionärer från helt andra håll, som Kanye West och Frank Ocean.

På sitt fjärde album fortsätter Vernon att låta mer relevant än det allra mesta.

Någonstans fortfarande grundad i en vemodig singer-songwritertradition tar han sina låtar i alla möjliga spännande riktningar, med hjälp av ordlekar, påhittade adjektiv, vrickade autotuneeffekter och allehanda modern elektronik. Regelboken är uppbränd sedan länge, samtidigt går harmonierna och falsettrösten att känna igen som Bon Iver på en millisekund.

”U (man like)” är en magnifik, samtidsladdad r’n’b-ballad om sociala orättvisor med 80-talsekon av både Prince och Bruce Hornsbys pianopop (Hornsby gästar även med stämsång).

”Faith” känns som en psykedelisk gospel med små elektroniska skavsår om att både tappa tron och hitta den igen.

Och bara sättet som Vernons röst spricker på i slutet av den återhållna ”Marion” gör faktiskt lyssningen på ”i,i” till väl investerad tid.

Det är förmodligen även en långsiktig investering. Som vanligt med Bon Iver finns det mycket att upptäcka, nya detaljer vecklar ut sig och adderar nyanser för varje spelning.

Men redan nu, en vecka efter att Vernon bestämde sig för att överraskningssläppa albumet på streamingtjänsterna, framstår det i all sin kreativa kufighet som en i lika delar personlig och högst allmängiltig skärmdump av tillvaron som den ter sig på tröskeln till hösten 2019.

Vernon uttrycker målande sin uppgivenhet över miljön, skenande ekonomisk ojämlikhet och den politiska situationen i hemlandet men parar det poetiskt med självrannsakan över sin egen otillräcklighet.

Den som så önskar kan emellertid glömma orden och bara sjunka in i musiken. Det är en sällsynt vacker värld att vara i.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM