En episk ballad i klassisk Håkan-stil

Foto: ANDERS DEROS
Håkan Hellström vid finalen för ”Rullande åska”-turnén på Ullevi 28 juli i fjol. Han antydde då att han skulle ta en lite längre paus men nu är han redan tillbaka med en ny singel.

avHåkan Steen

MUSIK

SINGEL Balladen ”Vänta tills våren” är väldigt mycket en Håkan Hellström-låt, på ont och gott. Men om den indikerar en ny riktning för albumet som släpps redan om två veckor kan det finnas något att se fram emot.


Håkan Hellström
Vänta tills våren
Tro och Tvivel/Woah Dad!/Warner


POP ”Utan pengar kommer ingen från paradise” sjunger Håkan Hellström när han utan större förvarning släpper sin första nya låt på drygt två år. ”När jag kom dit var paradise nerpissat” konstaterar han också.

Även musikaliskt är det någonstans vid åtta år gamla albumet ”2 steg från paradise” som den här romantiska sexminutersballaden slår sig ned. Skira stråkar à la ”Vid protesfabrikens stängsel”, en sångmelodi som minner om ”River en vacker dröm” och stämningar som drar mot ”Shelley” och ”Du är snart där”.

Håkan rör sig som vanligt bland outcasts i rännstenarna och tar oss med på en vindlande, drogdrömsk historia om att få ”motorstopp på fel sida av himlen” och Kleopatra som sitter ”blek och trasig på ett trappsteg”. Det är tämligen fri lyrik ungefär halvvägs mellan Håkan-idolerna Evert Taube och Bob Dylan. I refrängen konstaterar han, likt åtskilliga andra poeter genom historien (inte minst Mick Jagger), att åren inte väntar på någon.

”Vänta tills våren” är således på flera sätt väldigt mycket en Håkan Hellström-låt. Den låter rent av så välbekant redan vid första lyssningen att den där spontana wow-känslan som så många Håkan-singlar genererat genom åren aldrig riktigt vill infinna sig. Att det känns som att han knappt har varit borta spelar möjligen in, fler än jag hade nog trott att pausen skulle bli längre än så här.

Men om Håkan med låten, och det videoklipp från studion som spred sig som en löpeld på sociala medier tidigare i veckan, vill sätta något slags ton för kommande albumet ”Illusioner” – släpps redan 14 december – ska vi möjligen vänta oss en stilla och orkestrerad skiva den här gången (Göteborgssymfonikerna verkar, att döma av en nu borttagen lista på deras sajt, medverka på en stor del av albumets låtar).

Det passar säkert en sångare som till våren fyller 45 och måhända varken kan eller vill ta arenarockspåret längre än han redan har gjort. För större än det triumftåg som var fjolårsturnén ”Rullande åska” kan en svensk turné knappast bli.

Och i så fall: verkligen inte mig emot. Sannolikt skulle det göra Håkan och hans karriär gott att ta ned allting några snäpp, hitta ett mer intimt sammanhang för sina låtar, göra fler konserter på lite mindre ställen i stället för att fylla de största arenorna med de yvigaste gesterna ännu en gång.

Jag utesluter heller inte att ”Vänta tills våren” kan växa med tiden. Håkans låtar har en säregen förmåga att göra det. Särskilt den här sortens episka ballader, och framför allt när han tar ut dem på en scen.

Men än så länge är den mest ännu en rätt fin Håkan-ballad, varken mer eller mindre.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM