En stabil men lite feg nystart

MUSIK

Så bra är Entombeds ”Back to the front”

Semidebut Albumet med Entombed A.D. överskuggas av turerna kring originalbandet.

DEATH METAL Då och då släpps album som överskuggas av helt andra saker än själva musiken. Även om skivbolaget Century Media i pressreleasen gör sitt bästa för att vifta bort röran kring Entombed är ”Back to the front” just en sån skiva.

För det går förstås inte att närma sig den alls utan att först reda ut de senaste turerna kring death metal­pionjärerna. Det var i höstas som de två kvarvarande originalmedlemmarna i Entombed, sångaren L.G. Petrov och gitarristen Alex Hellid, plötsligt spelade i samma band fast på var sitt håll. Medan Alex planerade att framföra klassiska ”Clandestine” tillsammans med Gävle Symfoniorkester och före detta medlemmarna Uffe Cederlund och Orvar Säfström förberedde Petrov ett nytt album.

Med den soppan (originaltrummisen Nicke Anderssons ord för tvisten) och ett rättssäkrat, halvnytt namn i bagaget skulle LG:s Entombed vinna mycket på att slå ned som en bomb, men det albumet är inte den här semidebuten. Med avstamp i Entombeds sentida death metal där rå avgrundsrock läcker in snyggt bland de nedstämda gitarrdimmorna finns visserligen en hel del att applådera på ”Back to the front”, som i de bästa stunderna ekar av både ”Wolverine blues” och ”To ride, shoot straight and speak the truth”. Framför allt pigga ”Kill to live”, ”Second to none” och ”Eternal woe”. Entombed A.D. gör tveklöst en stabil nystart, men den varken överraskar eller riskerar att göra någon genuint besviken.

Att kasta sig fram i frontlinjen brukar kräva mer mod än så.

Bästa spår: ”Eternal woe”.

ARTIKELN HANDLAR OM