Ett hämmat Amaranthe tröttar ut öronen

Foto: Pressbild
Sextetten Amaranthe är tillbaka - med nytillskottet Nils Molin från Dynazty (längst till höger) i uppsättningen.
MUSIK

ALBUM Amaranthes sockervadderade hårdrock är lika utmattande som den är medryckande och melodiös.

Även på femte albumet ”Helix”.


Amaranthe
Helix
Spinefarm/Universal


POP/METAL Med över 500 miljoner streams, flera världsturnéer och en Grammis-nominering i ryggen har svensk-danska Amaranthe vunnit hårdrockpublikens gunst.

Uppenbarligen faller sextettens svulstiga ljudbuffé av power metal, metalcore, pop, elektronisk dansmusik och melodisk dödsmetall många i smaken.

Även femte albumet ”Helix” står och stampar i samma territorium.

Samtidigt som den tekniskt klanderfria produktionen oftast är på gränsen till olidligt utmattande finns det också något kittlande med kontrasterna i Amaranthes musik.

Att inbjudande melodier och refränger kompas av brutala dubbelkaggar och hardcoreinfluerade breakdowns är förbaskat uppfriskande i en genre där adjektiv som ”tillgängligt” och ”trallvänligt” brukar användas som skällsord.

Och Elize Ryds kraftfulla stämma, Henrik Englunds fläckfria growlsång och nytillskottet Nils Molins honungslena power metal-sång funkar utmärkt tillsammans, åtminstone på plattans bästa spår ”The score”, ”365” och ”Dream”.

Men trots stilmässigt spridda skurar – Amaranthe låter trots allt som Soilworks Skrillex och Rihannas musikaliska bastard – känns helheten på ”Helix” variationsfattig och hämmad.

Skivans tolv låtar utgörs av i stort sett identiska (läs: radiovänliga) låtskelett. Och plattans tempo är alltjämt uppskruvat till febrila autobahn-hastigheter.

Balladaktiga ”Dream” och klaviaturkryddade ”Unified”, som ger någorlunda andrum i lyssningen, hintar om hur bandet skulle kunna utvecklas om låtskrivarduon Olof Mörck och Ryd vågade ta ut svängarna mer.

“We all die. The goal isn’t to live forever. The goal is to create something that will” mässar Ryd i inledande ”The score”.

Men ”Helix” lär knappast stå emot tidens tand, likt sina fyra föregångare.

Däremot lär det bli en hel del speltid i radio för Amaranthe resten av året.
BÄSTA SPÅR: ”The score”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Amaranthe

Metal

Hårdrock