Def Leppard gör trygg men tunn rock

Publicerad 2022-05-27

Def Leppard är ett av många band som har skapat en skiva under pandemin.

ALBUM På dubbelalbumet ”Diamond star halos” styr Def Leppard mot nytt musikaliskt territorium. Men bandet fäller ofta krokben på sig själva längs vägen.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Def Leppard
Diamond star halos
Bludgeon Riffola/Mercury/Universal

ROCK Veteraner som Def Leppard befinner sig i en svår sits. Vad de än tar sig för upphör aldrig jämförelserna med evergreens från svunna glansdagar. I det här fallet 80-talsalbumen ”Pyromania” och ”Hysteria” som båda har sålt diamant (över tio miljoner sålda exemplar) i USA.

Med oddsen redan staplade emot sig välkomnar den brittiska hårdrockgruppen sitt tolfte album ”Diamond star halos” till världen.

En hel del är bekant. Körkryddade refränger, yviga riff och lättsinniga melodier doppas i en sockersöt sorglöshet som, om den konsumeras i stora mängder, kräver en insulinspruta. Låtar som ”Kick” och ”SOS Emergency” hade kunnat smyga in som bonusspår på ”Hysteria” utan att bli upptäckta.

Samtidigt är bandet på väg någon annanstans, långt ifrån den glammiga hårdrocken som på 80-talet gjorde Def Leppard till ett världsnamn. Kvintetten nosar nyfiket vid lågmäld country, rak 70-talsrock (albumtiteln kommer från en textrad av T Rex) och sentimental postgrunge av amerikanskt snitt.

Upptäckarlustan är beundransvärd. Men precis som på den självbetitlade föregångaren från 2015 är ”Diamond Star halos” som helhet betraktad lika tunn som ett Noblesse-kex, med många vacklande låtbyggen som inte ens med tid och tålamod slår rot i medvetandet.

Materialet håller inte för ett dubbelalbum.

Och inte ens gästspelet från Alison Krauss räddar ”This guitar”, en av flera ballader på skivan. Det känns på något sätt hädiskt att låta countrysångerskans sammetslena stämma gå nära en refräng som ”this guitar saved my life”.

Ingen förväntar sig texter värdiga ett Nobelpris. Men om Def Leppard ska ha någon som helst chans att nå fram genom dagens brus krävs betydligt mer djup än ruskiga rader som ”gimme a kiss that rocks” eller ”shake me like shot”. För att inte tala om låttiteln ”U rok mi”.

Inga riff i världen kan rädda denna kakofoni av klämkäcka klyschor.
BÄSTA SPÅR: ”Open your eyes”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ANNONS