Laleh smälter lätt in i sommaridyllen

avPer Magnusson

1 av 4 | Foto: KRISTER HANSSON
Laleh på Sofiero i Helsingborg.

KONSERT Himlen ovanför de mörkgröna ekarna i slottsträdgården är ljusblå och under större delen av konserten smälter Laleh in i sommaridyllen lika lätt som doften av myggstift.


Laleh
Plats: Sofiero, Helsingborg. Publik: 7 000. Längd: 95 minuter. Bäst: ”Vänta” – den finaste stunden från nya albumet. Sämst: Låtarna på engelska är inte på samma nivå.


När en artist sjunger på modersmålet ökar chansen att bli en pionjär och bryta barriären mot lyssnaren. Som när Laleh rimmar om skor från Ecco och knäckemacka på sjunde albumet ”Vänta!”. Orden gör debut i popkontext. Som mottagare transporteras man omedelbart till sin inre bild av dem – i mitt fall mammas svarta Ecco-skor i garderoben och ett prassligt paket Wasa Sport längst upp i skafferiet.

På engelska är Lalehs musik nutida pop färgad av vardagen som låtskrivare i Los Angeles. På svenska får den uppdaterade Ted Gärdestad-kvaliteter. Hopplöst blåögda melodier och textrader så raka att man rodnar.

Född i Iran och uppvuxen i Sverige har Laleh Pourkarim sedan debuten alternerat mellan svenska, engelska och persiska. Senaste albumet består av en svensk och en engelsk del. Trots denna eklektiska hela världen-hållning har hon fortfarande störst publik i Skandinavien och ger sig nu ut på sommarturné med första stopp Sofiero.

Idyllen är belamrad till sista kvadratmeter med rutiga picknickfiltar och avsparkade skor i nyklippt gräs. Stämningen stadigt stegrande för varje glas rosé som töms och precis innan Laleh går på scenen spelas just Gärdestads ”Oh, vilken härlig da'”.

Entrén är en budgetversion av den stora popstjärnans: blommiga kulisser glider åt sidan och skönjer Laleh, slappt sittande på en tron. Det tuffa ansiktet spricker snart upp i ett brett leende och ihärdigt vinkande till femåriga fans i signalfärgade hörselkåpor. Efter två nya nummer på engelska dyker hon rakt ner i körsbärsblommorna i Kungsträdgården i låten ”Behåll ditt huvud” och konserten når ögonblickligen en ny nivå.

De engelska låtarna passerar – förutom obestridliga ”Live tomorrow” och ”Some die young” – som kompetenta hits. Men när Laleh sätter sig vid den gula flygeln och sjunger balladen ”Vänta” matchar hon skönheten hos den sista kvällssolen i ekarnas kronor.

Laleh är en artist med gränslös potential, på scen ett glittrande energiknippe. Den ena existentiella popdängan avlöser den andra – Laleh siktar ofta på att fånga livets mening på tre minuter – och binder samman dessa med små hjärtliga monologer.

Men konserten är knappast odynamisk. När Laleh sätter sig ner på knä och sjunger slutet av ”Vårens första dag” med sin sköraste stämma når hon en av kvällens höjdpunkter. En annan är supernaiva barnvisan ”Goliat”. I den har hon skrivit en svensk motsvarighet till Michael Jacksons ”We are the world”.

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Laleh