Förstummande och underbar americana

Foto: Loose Music
Courtney Marie Andrews musik tillhör samma amerikanska blue collar-tradition som Jason Isbell och Bruce Springsteen.
MUSIK

ALBUM Just nu sjunger ingen annan vackrare americana än Courtney Marie Andrews. Hennes fjärde album är en sorgsen och varm uppenbarelse.


Courtney Marie Andrews
May your kindness remain
Loose Music/Border


COUNTRY För att kunna skriva om Courtney Marie Andrews måste man backa lite och börja med Maria McKee.

I dag är McKee mest känd för ”Show me heaven”, ledmotivet från en bortglömd film med Tom Cruise i huvudrollen.

Powerballaden ger en missvisande och felaktig bild av McKees karriär. Det är som att säga att ”Sailing” är en heltäckande sammanfattning av Rod Stewart.

Musiken från McKees två mästerverk, den självbetitlade solodebuten från 1989 och uppföljaren ”You gotta sin to get saved” från 1993, finns tyvärr inte i lika många karaokemaskiner som ”Show me heaven”.

”You gotta sin to get saved”, som låg topp 20 på svenska albumlistan, går inte ens att hitta på Spotify.

Ingen gjorde eller sjöng bättre americana i början av 90-talet än Maria McKee. Frågan är väl om någon har gjort det efteråt. Jag skulle fortfarande inte våga lägga ena handen på Bibeln och svära på det i en domstol.

Låtar som ”I’ve forgotten what i was in you (that put the need in me)”, ”Panic beach”, ”Breathe”, ”Nobody’s child”, ”Precious time”, ”More than a heart can hold” och "I forgive you” lär inte heller överträffas förrän McKee lämnar sin långa exil från offentligheten och gör det själv.

Klippet från ”The tonight show” med Jay Leno, där McKee gör en ”håll käften”-version av ”Why wasn’t I more grateful (when life was sweet)” i tidstypisk svart page och Gary Louris från The Jayhawks på gitarr, går att se om minst tusen gånger till.

De enda vettiga, för att inte säga nödvändiga, komplementen till Maria McKees två bästa album är två bootlegsamlingar med outtakes, demos och liveinspelningar: ”What’s going on with Miss X?” och ”Gang of angels”. För många år sedan brände rockjournalisten Lennart Persson dem till mig på cd. Att McKees versioner av gamla spirituals, Patti Smiths ”Free money” och Gram Parsons ”Hickory wind” stannade kvar i arkiven är fullständigt obegripligt.

Någonstans efter 1993 slutade Maria McKee att vara som hela ”The last waltz” med The Band i en och samma person. Och det är där som Courtney Marie Andrews tar vid på sitt fjärde album.

Precis som Maria McKee har 27-åringen från Arizona en hypnotisk förmåga att genom sin fantastiska röst smälta samman gospel, soul och country tills det inte finns någon poäng att försöka skilja genrerna åt.

Men om McKee var americana som vuxit upp i en storstad kommer Courtney Marie Andrews musik från landsbygden och öknen. Det är ett landskap där det kan vara långt mellan husen, Chevron-skyltarna och elektriska ljus.

Hon har baserat låtarna på sin egen uppväxt och familj. Det handlar om fattiga människor som sitter fast i arbetarklassens eviga ekorrhjul. De drömmer om ett bättre och större liv, de kämpar för att nå dit och misslyckas, mest för att de kanske inte ens hade en chans från början. Är en dröm en lögn om den inte blir sann? Eller är den något ännu värre?

Det handlar om alla sorger och depressioner som följer, det förstörda självförtroendet och psykiska besvären. Och om att folk ändå hittar någon sorts kärlek, en relation och ett hem, något som de håller fast i, en reason to believe.

”May your kindness remain” ingår i samma amerikanska blue collar-tradition som Jason Isbells ”Something more than free”, Bruce Springsteens ”Nebraska” och Greta Gerwigs film ”Lady Bird”.

Det mest imponerande är hur mycket värme som finns i Courtney Marie Andrews bistra och filmiska texter. Ibland är balladerna så långsamma att man hinner fylla på glasen och röka en cigarett mellan trumslagen och tonerna i ett gitarrsolo.

Det är så förstummande bra och vackert.

Courtney Marie Andrews spelade på Bar Brooklyn i Stockholm för nästan exakt ett år sedan. Efter ”May your kindness remain” känns konserten som en ännu dyrbarare ”jag var där”-upplevelse.

First Aid Kit stod i publiken och lyssnade. Maria McKee hade kunnat stå bredvid.
BÄSTA SPÅR: ”Rough around the edges”, ”Took you up” och ”Long road back to you” .


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!

ARTIKELN HANDLAR OM