– Jag tror att rymd- varelser planterat oss

MUSIK

Markoolio om döden, klädnypor och Tom Cruise

1 av 3 | Foto: den glade och havet Markoolio kavlar upp byxorna och kliver ut barfoto i Östersjön. Under intervjun berättar han både om sin tro på utomjordingar och hur han vill bli ihågkommen. "Som någon som spridit lite glädje till folk som inte har det så jävla kul".

VISBY

Vad har Marko Lehtosalo och Tom Cruise gemensamt?

Förutom bländande leenden och en bra slant på banken?

Svar: Tron på rymdvarelser.

Marko Lehtosalo, alias Markoolio, är på Gotland och fixar på sin nya nattklubb.

Han har lite ont i huvudet efter gårdagens fest med kompisgänget.

Vi pratar om döden.

Ljuset från takfönstren lyser in i hotellobbyn i Visby. Lite lagom sakralt.

– Vad är det där som Tom Cruise tror på, säger Marko.

Scientologerna?

–Ja, exakt. Om jag tror på någonting så tror jag att rymdvarelser planterat oss här – som ett experiment.

Hur då menar du?

– Ja, typ att de droppar lite bilar här och där och hjälper till. Nu kommer folk tro att det brustit, att Markoolio blivit sinnessjuk, säger Marko, 32, men verkar inte bry sig nämnvärt.

Gillar att tvätta

– Det är befängt att tro att jorden är universums mittpunkt. Jag har en polare som är övertygad om att det händer någonting när man dör. Jag tror att det är som att stänga av en dator. Det är skittråkigt – jag vet, jag hoppas att jag har så jävla fel.

Är du rädd för döden?

– Jag går inte runt och oroar mig för döden. Men om man kommer någonstans, hur mycket folk är det inte där? Alla som någonsin dött är ju där.

Det har jag inte tänkt på.

– Allt jag önskar är att det ska vara som på romartiden. Att folk ligger och blir matade med vindruvor av vackra kvinnor. Och så sitter man och äter kyckling med flottiga fingrar.

Plötsligt tittar ett ansikte fram från ett av fönstrena i taket. En pojke vinkar och skrattar. Tar en bild med sin kamera. Marko blir Markoolio, bränner av ett leende och vinkar tillbaka.

Berätta om skillnaden mellan Marko och Markoolio?

– Folk förväntar sig att jag ska snubbla och skämta hela tiden, men jag är rätt så lugn. Tycker om att titta på film och tvätta. Markoolio är en spexare, väldigt energisk och har fastnat i tolvårsåldern. Jag har börjat bli vuxen nu. Jag tycker faktiskt att det är skitroligt att tvätta.

Vad gör det så roligt?

– Jag har ju köpt en vinda som man sätter ute på tomten och klädnypor i trä. De är väldigt viktiga. Lakanen luktar så gott när de fått hänga ute. Och så har jag äppelsköljmedel. Det bästa jag gjort är att flytta från stan, även om jag tycker att det är jobbigt att vara ensam.

Varför är det så jobbigt att vara ensam?

– Om jag sitter och äter lunch själv så får jag panik. Det känns som att folk tittar och tänker, ”där sitter han som inte har några kompisar”. Jag önskar att jag kunde vara som Ulf Lundell och skriva dikter och dricka vin.

Och sitta på Österlen ensam i sex månader?

– Exakt, jag önskar verkligen det, men jag är inte sådan. Jag har en polare nu som bor hemma hos mig, och han sitter och spelar tv-spel medan jag gör någonting annat. Vi snackar inte så mycket. Men då känns det lugnt.

Ungarna börjar sjunga

Vi promenerar genom Visby till fotograferingen, som ska ske vid strandkanten. Barn vinkar och skrattar, pekar.

Plötsligt är vi omringade av ett tjugotal linhåriga pygméer som med skräckblandad förtjusning tittar på Marko.

De sjunger några rader ur superhiten ”Ingen sommar utan reggae”.

Vill vara glädjespridare

Marko blir till Markoolio igen, skämtar vant med barnen och skriver autografer till alla, även till förskolelärarna.

Hur vill du bli ihågkommen?

– Som någon som spridit lite glädje till folk som inte har det så jävla kul. En kompis sa att ”du hajar att jag kan släppa av dig i mitten av ingenstans. Du kan gå fram och knacka på en dörr och fråga ”vem är jag?” Det är jäkligt flummigt.

MARKOOLIO OM...

Hetaste nöjesklippen

Johanna Petersson