Creeps värda vildare publik

avHåkan Steen

GÖTEBORG. The Creeps finns inte längre men är ändå ett av landets mest underhållande band.

Synd bara att Göteborg inte har partyhatten på.

Foto: bengt kulén
Robert Jelineks röst är lika skarp som tidigare. Creeps behöver bara en publik som släpper loss för att det ska bli party på riktigt.

En period i början 90-talet var The Creeps Sveriges största band. I kölvattnet på jättehiten ”Ooh – I like it!” åkte de runt i grälla fjädrar och omoraliskt tajta byxor och spred funkig rock och skev älmhultshumor över landet.

De lade av 1997 men återförenades i september i fjol för en exklusiv engångsspelning på Silverdalen hemma i möbelmetropolen.

Jag var där och såg hela byn gå såväl man ur huse som bananas. Gamla fans från hela Europa dök upp, The Creeps var peppade och lät som om de aldrig hade lagt av.

Fräckt soulbubbel

Succé, med andra ord. Så nu står kvartetten på Trädgårn för det första av tre exklusiva gig till.

Men torsdag i Göteborg är verkligen inte lördag i Älmhult. Det är rätt glest och högst nyktert och till skillnad från senast tycks långt ifrån alla ha koll på ”Enjoy the Creeps” och ”Now dig this!”, bandets två första och tveklöst bästa plattor.

Det är garagerocken och soulhettan därifrån som får mest plats i setet.

Allt det tajta, spelsugna från i fjol sitter i. Robert Jelinek har sin djupa, svetslågeblå röst helt intakt. Hasse Ingemanssons orgel bubblar chockerande fräckt i ”Two souls”. Basisten Anders Johanson säger högst Creeps-mässiga saker mellan låtarna, som ”nu ska vi spela ’Hotter than hell’ av Kiss”.

Hoppas på mera tryck

Men det är ju ett partyband, detta.

Ett partyband behöver tryck och trängsel för att verkligen tända och underlag för det finns inte på Trädgårn.

Bara att hoppas på helgstämningen i Stockholm i kväll och Malmö i morgon.

För när The Creeps får explodera fullt ut levererar de garanterat mer än bara nostalgi.

ARTIKELN HANDLAR OM