Rappens rockstar långrandig

Foto: Pressbild
Post Malone är inte road av den fina himlen.
MUSIK

ALBUM Problemet med Post Malone som albumartist är att hans uttryck är så enahanda.
Hans lika lakoniska som nerviga stämma håller inte för ett album så långt att det kräver lunchpaus i mitten.


Post Malone
Beerbongs & Bentleys
Republic/Universal


Vissa rocköden är bara bättre än andra.

Min moderna favorit är det om den amerikanska artisten Austin Richard Post. När han var 15 provspelade han gitarr för bandet Crown The Empire. Men Post misslyckades med sin provspelning, hans gitarrsträng gick av.

Så han sadlade om till rappare. Via en rapnamnsgenerator tog han artistnamnet Post Malone.

Hösten 2017 fick han sin första Billboardetta med den osvikliga raphiten ”Rockstar”.

Ja, historien är spetsad. Andra saker hände längs vägen. Malone var med och producerade låten ”Fade” på Kanye Wests ”The life of Pablo”, fick följa med som förband på kompisen Justin Biebers ”Purpose world tour” och släppte hiten ”Congratulations” med Quavo från Migos.

Malone har kallat både Bob Dylan och 50 Cent för sina förebilder. Själv har han kallats ”hiphopens Donald Trump”. Ju fler märkliga uttalanden han gjort, desto större har han blivit.

På sitt andra album ”Beerbongs & Bentleys”, tungt påannonserat av ”Rockstar”, mixar Malone Kanyes post-”808s & heartbreak”-produktioner med The Weeknds ångestridna texter.

Albumet kommer – när vi ser tillbaka på det här kapitlet av musikhistorien – att utgöra ett effektivt tidsdokument. I sina bästa stunder har det lysande melodier och fångar en ung generation alienerad av sociala medier.

”Sometimes it feels like I have no friends”, sjunger Post redan i öppningsspåret ”Paranoid”.

Men faktum är att 18 spår långa ”Beerbongs & Bentleys” nog egentligen inte ens är tänkt att fungera som ett album. Mer som en samling låtar att stoppa in i diverse spellistor. Som sådan fungerar den bättre. I fredags slog albumet Spotify-rekord i USA med 47,9 miljoner strömningar på 24 timmar.

Det är inte svårt att förstå populariteten. Post Malone står för en förflackning av rappen; en mer poppigt melodiös, lättsmält variant med grundare texter.

För där hans lika lakoniska som nerviga röst är som gjord för autotunade hookar är det i lyriken som det brister. Med Malones kritiserade utspel – ”If you’re looking for lyrics, don’t listen to hiphop” – i åtanke har han förvånansvärt lite att säga själv.

Typiska låttitlar som ”Rich & sad”, ”Zack and codein” och ”Takin' shots” är adekvata innehållsdeklarationer.

Fram och tillbaka på Rodeo Drive. Upp och ner i Beverly Hills.
BÄSTA SPÅR: ”Rockstar” ft. 21 Savage


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


ARTIKELN HANDLAR OM

Rockstar

Musik

50 Cent

Migos