”Blev kallad svartskalle”

avNinna Prage

MUSIK

Daniel Adams-Ray om den tuffa uppväxten – och jämförelserna med Oskar Linnros.

I Snook slogs han mot elaka rykten – och under uppväxten mot grymma klasskamrater.

Men inför solodebuten slåss han inte alls.

– Jag behöver inte bevisa något, säger Daniel Adams-Ray.

Daniel med Oskar Linnros när det begav sig i Snook.

Klockan är strax efter åtta på morgonen när Daniel Adams-Ray, 27, öppnar dörren till sitt kontor i Vasastan i Stockholm. Det är hans tid nu. Klädmärket som han driver ihop med två vänner uppmärksammas internationellt. Och de första singlarna från hans kommande solodebut ligger båda på Trackslistan.

Men den före detta Snook-medlemmen är ändå lite pirrig inför skivsläppet, som sker bara några månader efter att hans forne parhäst Oskar Linnros hyllats för sitt album.

I första hand för att han byter musikstil.

– Rappa kan jag göra i sömnen, men att sjunga är helt nytt. Det var jättesvårt i början. Jag skrev 150 låtar och många av dem föll bort bara för att jag inte var där som sångare.

”Växer ifrån varandra”

De tio spår som nådde hela vägen är han emellertid mäkta stolt över. Det har pratats om att musiken påminner väl mycket om Oskar Linnros, men Daniel Adams-Ray verkar inte bekymrad.

– Det är logiskt, vi formades i samma grupp, säger han.

– Men jag har inte gjort skivan för att tävla. Jag tycker bara att det är coolt att någon som jag har känt så pass länge kan nå en sådan framgång som han har gjort.

Snook lades på is efter duons andra album 2006. I brist på nya idéer gick frontfigurerna åt olika håll.

I dag har de tidigare vännerna ingen kontakt.

– Nej, det skulle jag väl inte påstå. Men det är väldigt odramatiskt, säger Daniel Adams-Ray.

– Man växer ifrån varandra. Det behöver inte vara så att man har bråkat eller legat med varandras flickvänner.

Efter den framgångsrika hiphop­tiden var han trött på rampljuset – och sig själv. Ur alla ryggdunkningar föddes en viss hybris.

– Man blir som en nallebjörn och det är väl en fin känsla ett tag. Men det kan lätt gå överstyr, man blir sämre på att ta in sin omgivning.

Dessutom brottades Snook med hårda anklagelser om att de inte skulle vara riktiga hiphoppare.

– Det är psykiskt påfrestande att ständigt vara på sin vakt. Jag blev revanschsugen och var ute och battlade varenda rappare i Sverige.

– I dag har jag inte samma hunger, jag måste inte motbevisa alla hela tiden. Jag var lite bråkig när jag var yngre.

Har hett temperament

Hävdelsebehovet skyller han delvis på sin splittrade uppväxt. Daniel Adams-Ray var 14 år när han kom till välbärgade Lidingö, från Kenya via Holland.

– Det var den jobbigaste perioden i mitt liv. Jag blev kallad neger och svartskalle.

– Jag hade nog kunnat bli mobbad, men jag stod upp för mig själv. Det var som en klyschig fängelsefilmscen. Det blev bråk och sedan lät de mig vara.

Vändningen kom när han fick byta skola till en engelsk variant i Gubbängen.

Tio år senare är han betydligt lugnare – men inte utan känslor.

– Jag har fortfarande ett hetare temperament än medelsvensson. Jag har svårt att ljuga, så ibland stöter man sig med folk, säger han.

Och ärligheten är en röd tråd mellan låtarna på skivan ”Svart, vitt och allt däremellan”.

– Att ha hjärtat på utsidan har varit en tillgång.

Adams-Ray om:

…sin klädkollektion:

– Vi gör en liten vinst varje år och kan fortsätta expandera. Vi tar inte ut lön så det är fortfarande en konstnärlig, ideell verksamhet. Men man får göra det man vill hela tiden.

…sin vänskap med rapparen Ken Ring:

– Vi har varit ytligt bekanta länge, vi brukar prata Kenya. Han har ju byggt ett hus i Mombasa vilket alltid har varit min dröm, så jag har varit lite avis på honom.

…att besöka Kenya:

– Jag var där senast 2005, men önskar att jag kunde åka oftare. Jag kanske skulle bygga en hydda på stranden bredvid Kens stora hus? Nej, men när jag kommer dit igen skulle jag vilja ge något tillbaka. Jag har tänkt på att starta en studiecirkel.

…Snooks vara eller inte vara:

– Vi har inte gått ut med någon press­release om att det är över, men det är det väl. Fast jag kommer absolut inte att sluta rappa. Skivan är ingen revolt mot hiphop.

…att han sjunger om krångliga förhållanden:

– Jag är 27, så det klart att jag har gamla skelett i garderoben. Det är oundvikligt att bli påverkad av ett kärleksförhållande. Det är det finaste och fulaste som finns.