Musikrecensioner

Ett tyskare och tuffare Manics

Av: 

Håkan Steen

MUSIK

Så många Betyg: 1 av 5 plus får ”Futurology”

ROCK Bara nio månader efter att Manic Street Preachers släppte den övertygande kreativa återkomsten ”Rewind the film” ger de ut ytterligare ett ­album, som dessutom visar sig vara ännu lite starkare.

Skivorna spelades in parallellt, till stor del i klassiska Hansa-studion i Berlin. Men där ”Rewind the film” var ett ganska akustiskt och åtminstone med Manics-mått mätt ovanligt lågmält album är det ”Futurology” som mer påtagligt visar vilket ­intryck bandet har tagit av Berlin-miljön. Det är en hårdare, mer elektrisk och på sina ställen inte så lite krautig stämning över skivan. Att ibland tänka på Bowies ”’Heroes’” ligger nära till hands och i ”Europa geht durch ­mich” sjunger den tyska skådespelerskan Nina Hoss refrängen.

Samtidigt finns det stråk av glamkänslan från det tidiga 90-talets ­Manics och i ”Sex, power, love and money” lånar de från ett så udda håll som Rolling Stones rockfunkiga 80-talsburgare ”Undercover of the night”.

Men det håller ihop, och vacker balans uppnås inte minst när de får besök av en annan medveten walesare, Green Gartside från Scritti Politti, i ”Between the clock and the bed”.

Manics har ofta varit bra på att ­låta som att det de sjunger om är det ­viktigaste i världen. På ”Futurology” flammar engagemanget verkligen upp på nytt, och det utan att, mer än möjligen i avslutande instrumentalen ”Mayakovsky”, måla med de stora politiska bokstäverna.

Och i ”Walk me to the bridge” har de en låt av samma dignitet som de finaste 90-talssinglarna.

BÄSTA SPÅR: ”Walk me to the bridge”.

ANNONS

Nu kan du fynda det populäraste modet med upp till 70% rabatt hos Bubbleroom!

Extern länk från Bubbleroom

Gå till rean

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Musikrecensioner