Death Cab For Cutie gör sympatisk pop

Foto: ELIOT LEE HAZEL
Death Cab For Cutie hittar en fin mix av nu och då på nya plattan.
MUSIK

ALBUM Ben Gibbard blandar klassiskt Death Cab-sound med vemodigt återblickande texter som gör ”Thank you for today” till en genuint trevlig skiva.


Death Cab For Cutie
Thank you for today
Atlantic/Warner


POP Det är 15 år sedan ”Transatlanticism” och 13 år sedan ”Plans” och jag får erkänna att jag på senare tid haft svårt att uppbåda något större intresse för Death Cab For Cutie och deras typ av välsnidad amerikansk indiepop som på 00-talet plötsligt lyckades bli oväntat stor.

Främst tack vare ett då rätt nyskapande sätt att använda musik i filmer som ”Garden state” och tv-serier som ”The OC”.

Men när väl Death Cab For Cuties nionde album strömmar ur datorn blir jag riktigt glad.

Det är Seattle-bandets första skiva utan gitarristen och ursprungsmedlemmen Chris Walla, och bandledaren Ben Gibbard försöker hantera separationen genom att knyta ihop känslan från de tidiga åren med stämningen i den 40 plus-kvintett som är Death Cab i dag.

Detta till texter som med visst vemod tillåter sig att reflektera över tidens gång. ”Gold rush” handlar om hur it-jättarnas snabba expansion förändrar hans hemstad. ”60 & punk” är en låt om svårigheten att växa upp värdigt i rocken.

Och i tider när album ofta känns mer som spellistor klämmer Gibbard sympatiskt nog in allt på 38 minuter, så det ryms på en vinyl.

Lite för få låtar höjer sig kanske över ”väldigt trevligt”-nivån men det här är tveklöst den sortens treplusskiva som jag lär fortsätta spela.
BÄSTA SPÅR: ”Northern lights”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM