Publicerad:
Uppdaterad:

1960-talsballaden om förändring och rättvisa är lika aktuell i dag

Av: Markus Larsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Den amerikanska musiken är lika stor och stormig som landets historia.
Det är ett soundtrack om fattiga och rika, tragedier och optimism, krig och rasism.
Inför presidentvalet skriver Markus Larsson om tio låtar som skakade, lyfte och förändrade USA.

 

3. ”A change is gonna come” (Sam Cooke, 1964)

Låten hade inte funnits utan Bob Dylan.

När Sam Cooke hör ”Blowin’ in the wind” 1963 skäms han. Hur kan en vit artist skriva så kärnfullt om rasismen i USA? Varför har han inte vågat spela in något liknande själv? Cooke vet svaret, och det får honom inte att må bättre. Han är, tillsammans med Ray Charles, sin tids största soulartist. De har på varsitt håll uppfunnit genren och lyckats göra det många trodde var omöjligt – slå hål på muren mellan gospel och pop, r’n’b och country, svarta och vita topplistor. Men Sam Cooke känner sig inbjuden med armbågen av den vita publiken, och han vågar inte skrämma bort dem.

I oktober samma år försöker Sam Cooke, hustrun Barbara och resten av bandet checka in på ett hotell i Shreveport i Louisiana. De har ringt i förväg och bokat rum. Men när receptionisten får se dem blir han nervös. Besökarna har fel hudfärg. Det finns inga lediga rum, tyvärr. Sam Cooke blir rasande. Barbara försöker dra bort honom och säger att de kommer att döda honom.

”De kan inte döda mig, jag är Sam Cooke” svarar han.

Lite senare stoppas de av polisen i centrala Shreveport och grips för förargelseväckande beteende.

Händelsen och ”Blowin’ in the wind” lägger grunden för ”A change is gonna come”. Sam Cooke spelar upp låten som han just skrivit på akustisk gitarr för en vän julen 1963. Han vet att låten inte liknar något annat han hittills gjort. Den är tyngre, mer politisk.

Kompositören och arrangören René Hall förstår allvaret med ”A change is gonna come”. Han behandlar den som en ny nationalsång och ger den ett grandiost arrangemang. Öppningen känns som årets största Hollywood-premiär. Sam Cooke skulle aldrig mer sjunga lika vackert och med samma ödesmättade intensitet. Det låter som att han borrar in texten i ett berg:

”I was born by the river, in a little tent...” ”It's been too hard living, but I'm afraid to die...” ”I go to the movie and I go down town, somebody keep telling me don't hang around...”

Sam Cooke framför bara ”A change is gonna come” en gång offentligt på tv 1964. Han backas av en stor stråkorkester på ”The tonight show with Johnny Carson”. Många trodde att de skulle bli Sam Cookes stora genombrott, en milstolpe. Men tv-programmet sparar inte inspelningen och två dagar senare knuffas han ut i skuggan när Beatles möter 73 miljoner amerikanska tv-tittare på ”The Ed Sullivan Show”.

Cooke vill inte sjunga medborgarrättsballaden för en publik igen. Han tycker att den låter som döden. En radiovänlig version där flera politiska textrader klippts bort släpps flera månader senare på baksidan av singeln ”Shake”. Då är Sam Cooke död. Han skjuts ihjäl på ett motell i Los Angeles den 11 december 1964. Vad som egentligen hände är oklart. Hotellchefen säger att hon agerade i självförsvar.

”A change is gonna come” växer ikapp med medborgarrättsrörelsen. Precis som Curtis Mayfields ”People get ready” är det en stilla bön om förändring och rättvisa, en bro över mörka vatten som sträcker sig från protesterna på 60-talet till Black lives matter i dag.

När Barack Obama väljs till president 2008 refererar han till balladen i sitt vinnartal i Chicago: "It’s been a long time coming, but tonight, change has come to America.”

2019 ber också den dåvarande borgmästaren i Shreveport om ursäkt för hotellincidenten 1963.

55 år efter sin död får Sam Cooke stadens nycklar.

Fotnot: Resten av texterna i serien ”Larssons amerikanska sångbok” publiceras löpande fram till presidentvalet den 3 november.

PODD Podcast med Jenny Ågren och Nivette Dawod
⬇️ Klicka på Lyssna-knappen

Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: