Skivrecensioner

Migos hallucinogena rap låter fortfarande fri

Av: 

Per Magnusson

Quavo på Smash i Stockholm 2019. Hans Migos jobbar alltjämt efter devisen ”more is more”.
Quavo på Smash i Stockholm 2019. Hans Migos jobbar alltjämt efter devisen ”more is more”.

MUSIK

ALBUM Migos är någonting så unikt som en rappande grupp. Det gör dem både nostalgiska och hypermoderna.

Kemin mellan medlemmarna är kärnan även på ”Culture III”.

Betyg: 3 av 5 plus
Migos
Culture III
Quality Control/Universal

RAP Den magi som omgav Migos kring debuten kanske inte längre är där. Och visst finns det anledning att sucka åt omfånget – 19 låtar. Mindre än en vecka efter släppet kommer dessutom deluxe-utgåvan med ytterligare fem spår. Georgia-trion har sällan skämts för att vända kappan efter sin logaritm-älskande samtid.

Men, mer intressant, skälet till varför Quavo, Offset och Takeoff ofta har kallats sin generations The Beatles: konsten att kombinera enorm popularitet med avantgardistisk och fri musik. Det dröjer inte länge förrän den visar sig även på fjärde albumet; saxofonen i inledande ”Avalanche” är ett sött välkomnande.

Gästlistan befäster Migos kommersiella status: Drake, Cardi B, Polo G, Future, Justin Bieber – och de två insomnade rapparna Juice WRLD och Pop Smoke. Men denna celebra skara döljer inte det faktum att ”Culture III” kräver sina kaffepauser. I ”Having our way” låter det till exempel som om Drake tänker på, typ, klockor. Den annars så begåvade Bieber blir mest malplacerad i ”What you see”.

Trion låter sin musik pågå i exakt samma tempo i en smärre fotbollsmatch. När de påannonserat varandra i 75 minuter känner man instinktivt att tre Migos är tre för många.

Men in kommer hela tiden en bris av det som gör dem så elektriska som grupp. I sina bästa stunder är triplett-rapen fortfarande hypnotisk. Samma fras upprepas om och om igen tills stämningen blir smått hallucinogen. Samtidigt lyckas Migos med konsten att få sin musik att framstå som både improviserad och tillbakalutad. De rappar om panikattacker, men gör det som halvslumrande från en jetski eller en privatjet.

I ett av två postuma samarbeten, ”Light it up”, närmar sig Migos Brooklyns drill-scen som gästen Pop Smoke var med och formade. Albumets ädelsten, Future-samarbetet ”Picasso”, suddar ut gränsen mellan jazz, rap och Enya. Den väcker tanken på hur fantastisk ”Culture III” kunde ha blivit i mer redigerad form. Men då vore Migos inte Migos.
BÄSTA SPÅR: ”Picasso”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ANNONS EXTERN LÄNK

Höstnyheter hos Gina Tricot – handla årets trender här

Gina Tricot

Publisert:

LÄS VIDARE

10 plattor från 1971 att damma av igen

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Migos

Quavo

Future

Drake