Skapar stort och härligt party i Globen

Per Magnusson

Drake skapar ett jättestort, härligt party i Globen. Själv föredrar
jag ju när han ringer ledsna telefonsamtal om natten.
Men man kan inte få allt.

Drake
Plats: Globen, Stockholm. Publik: 14 100 (slutsålt). Längd: 1 timme och 40 minuter. Bäst: Förbandet Dvsn. Sämst: Ingen ”Marvin’s room”?

Det är tredje gången jag ser Drake i Globen. Första gången kom han som emotionell, sjungande rappare, som gudasänd till ömtåliga själar suktande efter en r’n’b lika sårbar som modern. Andra gången hade han tuffat till sig något, fokus låg på skryt-rap. När han nu återvänder för tredje gången gör han det som världens mest streamade artist på Spotify.

Precis som kompisen The Weeknd – som var här för bara två veckor sedan och som supportade sin kanadensiska kompatriot 2014 – har Drake rent artistiskt följt en stadigt sluttande kurva, som fanns det ett direkt samband mellan artisternas framgångsbegär och den sjunkande kvaliteten på deras konst.

Ett av skälen är att Drake, likt så många i sin genre, har släppt ifrån sig en massa slarvig musik. Senast i förrgår postade artisten – samtidigt som hans ”Boy meets world tour” nådde Stockholm – en bild på Instagram med den svenska texten ”Om du översätter det här är det för sent /More life 4 mars, 2017”. En hint till mixtapen ”If you’re reading this it’s too late” och en teaser för nya albumet ”More life” som förväntades komma i dag. Bilden raderades senare och albumet har fortfarande inte släppts när vi sitter och väntar på stjärnan i Globen.

Förbandet Dvsn är allt som Drake en gång var, bara med en starkare sångare. Toronto-r’n’b-duon – i kväll decimerad till vokalisten Daniel Daley – är smörig, långsam och alldeles, alldeles underbar. Det ryktades även om att Young Thug skulle dyka upp i Globen i kväll, men publiken får nöja sig med jamaicanska dancehall-artisten Popcaan och brittiska rapparen Giggs som bonusgäster.

En halvtimme efter utsatt speltid badar scenen i rök och ett hav av runda lampor sänks ner från taket. Drizzy Drake själv hissas upp genom scengolvet i gul Stone Island-jacka och presenterar sig själv som ”pojken”. Han är i uppenbart partymode. Han pratar jättemycket mellan låtarna: öser beröm över Sverige, berättar att han har två kompisar i Luleå och shottar med publiken. Och publiken älskar honom verkligen.

Visst är Drake en fullblodsfestfixare. Men i det ständiga påhejandet uppstår en slags proffstrevlighet på tomgång. När vi precis fått feeling i den fina ”Feel no ways” avbryter Drake sin keyboardist och säger att publiken inte vill höra mer sexy music. De vill ha fest. Men ikväll lämnar Drake mig med en längtan efter någonting som rhymar djupare än floskler.

Per Magnusson sätter – låt för låt

Trophies
Drake vet hur man går ut med en fanfar. Bokstavligt talat. Till ett orkestrerat beat rhymar ”Champagnepapi” om champagne. Kalaset kan börja.

Started from the bottom
Låten är ju egentligen inte så bra från början, men den har liksom vuxit till ett Drake-anthem med åren.

Headlights
Åh, ”Take care”! Älskar när Drake spelar låtar från ”Take care”. Älskar ”Take care”. Dock inte en av albumets höjdpunkter.

HYFR (Hell ya fucking right)
Mer ”Take care”. Mmm. Lil Wayne i backtracksen.

0 to 100
Minimalistisk hiphop-lillebror till ”Started from the bottom”.

9
Brisigt beat signerat Drakes ständige producent Noah ”40” Shebib över vilket Drake rappar om kändislivets vedermödor, stjärnans favoritämne. Scenen badar i blått emo-ljus. Vajbs!

Still here
Här låter det som om Drake är inspirerad av svenska Yung Lean och hans Sad Boys.

Child’s play
”Views”-spår tillägnat ”all the ladies in Sweden”.

Feel no ways
Min favorit från ”Views”. För den påminner om debutens ”Karaoke”, Drakes bästa låt, som han tyvärr inte spelar i kväll heller. *Insert ledsen emoji*.

Medley: Worst behavior/We made it/Blessings/All me/No lie/Versace/Pop that/Over/ I’m on one/Up all night/Miss me/Crew love
Drake radar upp några av sina käraste samarbeten, freestyles och old school-hits i ett hederligt hiphop-medley.

Too much
Samphas himmelska röst i backtracksen. Drake har dock lämnat scenen.

Hotline bling
Popmusik till fonden av hundratals rosa lampor, den fetaste mysbelysningen någonsin.

Hold on, we’re going home
Viktlös hit. Smålamporna bildar en långsam vågrörelse. Drake håller sin patenterade hyllnings-freestyle till publiken, precis som Jay Z.

The motto
Efter att ha shottat med publiken är Drake tillbaka på en liten scen mitt i publiken och levererar den här med ny energi.

For free
Nej, det är inte en cover på en av mina favoritlåtar med Joni Mitchell. Det är en DJ Khaled-cover.

My way
Drake fortsätter hylla sina fellow rappers; här Fetty Wap.

Jumpman
Låt från Drakes och Futures mixtape ”What a time to be alive”. Låten är sådär. Drake kompenserar med fyrverkerier.

Whippin excursion
Rapparen Giggs från Peckham, London, överrasknings-äntrar scenen. (Drake har ju blivit anglofil, skaffat grime-kompisar och uteslutande börjat klä sig i fotbollshuligankläder från italienska Stone Island.)

Work
Den stilbildande Rihanna-hitten från det vansinnigt fina albunmet ”Anti”. Drake får sällskap av fyra dansare och rosa vågor på bakgrundsskärmarna.

Too good
Från en RiRi-relaterad låt till en annan. Megamysigt afro-beat.

Controlla
Den mjuka dancehall-dängan är ett av de bästa spåren på ”Views”. På Popcaan-samarbetet rör sig Drake framåt.

One dance
”Baby... I like your style”. Sedan: ALLSÅNG.

Extranummer:

Pop style
Drake återvänder till den lilla scenen i ännu en snäsig Stone Island-jacka, nu i sällskap med en gigantisk glob, som artisten cirkulerar kring.

Know yourself
Drake drömmer om bilar till långsamt beat.

Energy
Lite frustrerande att Drizzy har en så kolossal tilltro till sin mixtape ”If you’re reading this it’s too late”, när han har en så imponerande samling låtar att välja från.

Fake love
Singel från Drakes omtalade, kommande album ”More life”, påannonserad på svenska och allt.

Legend
Om du läser det här är det för sent. Konserten är slut.