Blandat och oväntat smittande med Kesha

avHåkan Steen

Publicerad:
Foto: Dana Trippe
Kesha tillåter sig att må bra och ha kul igen.

ALBUM Kesha vill egentligen alldeles för mycket på sitt fjärde album men eftersom hon är sig själv i varje läge fungerar det ändå.


Kesha
High road
Kemosabe/RCA/Sony


POP Om förra, tre år gamla albumet ”Rainbow” var Keshas stora uppgörelse med övergreppen hon utsatts för av sin före detta producent är det på ”High road” som Kesha slutligen vågar tillåta sig att ha kul igen.

Det är också skivan där hon även ger sig själv OK att åter både skiva poplåtar och rappa (eller ”talk shit” som hon kallar det). Att hon är ute efter nya hits råder inga tvivel om.

Samtidigt befinner sig 32-åringen från Tennessee vid ett vägskäl. En del av henne vill fortfarande vara tjejen som festar hela natten, men kickarna blir inte längre lika starka och någonstans finns en lite vilsen längtan efter något annat.

De här kreativa kollisionerna, och viljan att både infria förväntningar och säga ”fuck you” till allt och alla, gör Kesha Rose Seberts fjärde album till en egentligen alldeles för blandad kompott. I ena stunden sjunger hon countryballaden ”Resentment” med Sturgill Simpson och Brian Wilson för att i nästa gasa iväg i en missyelliottskt ekivok knasbollsbanger som ”Birthday suit”.

Men det fungerar överraskande bra. Just för att Kesha aldrig ber om ursäkt eller skäms det minsta för alla ambitioner. Och den återfunna livsgnistan smittar inte sällan av sig.
BÄSTA SPÅR: ”Cowboy blues”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Kesha

Tennessee