Ett effektivt melodihoreri

Av: Per Magnusson

Publicerad:
Uppdaterad:

The Sounds är lika nyskapande som toast med marmelad

The Sounds.
Foto: Lina Boström Einarsson
The Sounds.

Crossing the rubicon (pop)

The Sounds har i skrivande stund 15 127 729 lyssningar på sin Myspace-sida. Just i dag huserar de på en arena i Charlotte, North Carolina, för att agera förband på No Doubts monsterlika återföreningsturné. Maja Ivarsson & co har haft kärleksaffärer med alla från David Letterman och Tiger Woods till den brittiska musiktidningen NME.

Relationen med svenska musikkritiker har inte varit av ett lika svärmande slag. The Sounds verkar vara det mest provocerande vi har i det här landet. Det är ganska märkligt hur någonting så oförargligt kan vara så upprörande.

”Crossing the rubicon” innehåller pop lika nyskapande som toast med ost och marmelad, men icke desto mindre ett effektivt melodihoreri.

Helsingborgarna visar också prov på eftertänksamhet. I stället för att dra plumpa raggningsrepliker flörtar låtarna med dig i minst tre minuter innan ni går hem tillsammans. Ett mognadstecken, helt klart.

Första singeln ”No one sleeps when I’m awake” når nästan episka höjder. Addera några flyglar och du har en Coldplay-singel.

Maja Ivarssons gap från förr är ersatt av naivt svajig sång och man spår en välkommen uppriktighet. I ”Underground” låter hon – paradoxalt nog – som en ung Janne Kask med testosteron. ”My lover” doftar hårspray, eurodisco och euforisk tonårsångest.

Bara i ”4 songs & a fight” dansar vi åter med Tony the beat och en refräng lika klistrig som en utspilld öl på ett dansgolv. Förr eller senare var ju The Sounds tvungna att ta klivet från det dansgolvet.

Det var en rolig lek tills någon bröt ett ben. Medlemmarna börjar trots allt närma sig 30.

Man kan ha synpunkter på att The Sounds i grund och botten spelar en pop lika sliten som Deborah Harrys blonderade kalufs. Men man behöver inte lyssna om man inte vill. Och man kan aldrig tvivla på att de gör så med passion och järnvilja som är blott ett hårdhudat småstadsband förunnat. Och bättre än de flesta, dessutom.

Om skivor skulle bedömas enbart efter gångbart trallvänliga melodier hade ”Crossing the rubicon” förmodligen vara mest prisvärd på marknaden just nu. Det är The Sounds bästa album hittills.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN