Ärkejänkaren rockar ännu

MUSIK

NORJE

Rasist, homofob och krigshetsare.

Ted Nugent har kallats allt.

Och lite till.

Men en sak går inte att ta ifrån honom - gubbfan kan fortfarande rocka likt en tonåring.

Okej.

Vi får lägga politik och livssyn åt sidan här.

57-åringen är så republikansk att han antagligen kissar mörkrött varje morgon och hans åsikter om det mesta kan få självaste George W Bush att framstå som liberal.

Fine. Det må så vara. Jag håller inte med honom.

Men musikaliskt har svenskättlingen fortfarande must i tilltalet. Showen är dock denna gång inte fullt lika träffande som förra gången på festivalen och det nya bandet, där vi bland andra finner Mick Brown från Dokken, är inte i paritet med sin föregångare.

Men galenpannan själv är lika yster som någonsin, hamrar gitarren koncentrerat och försöker få in "Sweden" i så många låttexter som möjligt.

Så kallad stabil underhållning.

Sodom har jobbat på ölmagen sedan tidigt 80-tal och fläsket dallrar fint.

"Outbreak of evil", "Ausgebombt" och "Remember the fallen" kittlar dödsskönt i kistan till lunch.

Till nästa år måste festivalen verkligen se över var den placerar banden. Under exempelvis Graves, Gehennahs eller Onslaughts gig var det tämligen tunnsått framför Zeppelin

Stage, medan det på såväl Hardcore Superstars som The Poodles spelningar var ett närmast sjukt publiktryck i snålt tilltagna Rockklassikertältet.

Trängsel i all ära, men när hundratals fans inte kan se sina idoler är det något som är fel.

En skrämmande insikt: Obituarys gitarrist Allen West ser ut som tagen från ett svenskt dansband.

Tänk att death metal fortfarande kan chocka så.

Plötsligt finner jag mig själv stå och nicka gillande när Edguy trampar sig igenom "Babylon". Festivaler gör sannerligen något konstigt med en.

En tävling i den ädla konsten att kasta plektrum?

Bara på Sweden Rock, vänner. Bara på Sweden Rock.

Mattias Kling