Tribulation tar andan ur mig

Sofia Bergström listar årets 10 bästa album

Foto: Pressbild
Varför så dystra, grabbar? Ni har ju gjort årets hårdrockalbum.

avSofia Bergström

MUSIK

ÅRETS ALBUM På ”Down below” fortsätter värmlänningarna i Tribulation att utmana och spränga gränser.

1. DOWN BELOW (TRIBULATION)
Artistiskt mod, innovativ variation och det ständiga sökandet efter nya uttryck har gjort Arvika-bördiga Tribulation till ett av Sveriges bästa hårdrockband.

På uppföljaren till genombrottsalbumet ”The children of the night” har kvartettens experimentella strävan förfinats ytterligare.

Deras nytänkande blandning av black metal-färgad dödsmetall och experimentell 60-talsrock – som toppas av Johannes Anderssons charmigt raspiga strupsång – utmanar och spränger gränser även 2018.

”Down below” tar kvartetten med lyssnaren på en ljusfattig resa från skärselden (”Purgatorio”), genom underjorden (”Cries from the underworld”) till en katolsk dödsmässa (”Lacrimosa”).

Bandets säregna ljudbild är alltjämt intakt. Men den klassiska dödsmetallen sitter för det mesta på avbytarbänken. Detta för att ge mer plats åt en eggande mix av bland annat romantisk gothrock, svärtad postpunk och stämningsfulla synthslingor.

Majoriteten av materialet är bedövande vackert och tar andan ur mig. Och i ståtliga spåret ”The world” får nya trummisen Oscar Leander verkligen visa vad han går för.
Så länge Tribulation fortsätter att kasta alla genremallar och konventioner åt sidan ligger hårdrockvärlden framför deras fötter.

Samtidigt gör de mig extra stolt över att vara värmlänning.


2. DEVIL’S BLOOD (SVARTKONST)
Det är inte ofta man blir fullständigt golvad av en debutplatta.
Men Svartkonsts ”Devil’s blood” är som en oemotståndlig Gott & Blandat-påse med godbitar från thrashen, dödsmetallen och black metal-sfären.

Bakom alter egot Svartkonst står Härnösandsbon Rickard Törnqvist som har skrivit samtliga låtar, spelar alla instrument och har mixat och mastrat plattan helt själv (!).

Arbetet påbörjades i samband med att hans pappa dog i cancer, vilket har präglat plattans lidelsefulla låttexter om död, liv och sjukdom.

Jag börjar nästan tro att Törnqvist har försett mörkrets makter med en och annan offergåva för att få ”Devil’s blood” att låta så djävulskt bra.


3. MADNESS IS TOO PURE (MAIDA VALE)
Matilda Roth, Sofia Ström, Johanna Hansson och Linn Johannesson fann varandra på pop- och rocklinjen på Gotlands folkhögskola för ett par år sedan.

Och tur var det. Tillsammans har kvartetten hittat ett synnerligen unikt sound.
Maida Vales psykedeliska rock, som till viss del har rötter i 60- och 70-talets proggtraditioner, levereras i en suggestiv och nyskapande paketering. På sitt andra studioalbum bjussar de på nio låtar av absolut världsklass.

Ströms effektfulla riff är rakt igenom trollbindande, Hansson och Johannesson står för en utomjordiskt magisk rytmsektion och Roths passionerade sång förför sinnena.

”Madness is too pure” låter inte som någon annan rockplatta där ute. Bara det är värt en pallplats.


4. DEIMOS SANKTUARIUM (VANHELGD)
Obligatorisk lyssning för hårdrockare med förkärlek till death/black-fusion.


5. LUCIFER II (LUCIFER)
En passionerad, självsäker och skickligt komponerad platta som innehåller flera av årets starkaste rocklåtar.


6. EAT THE ELEPHANT (A PERFECT CIRCLE)
”Eat the elephant” känns i varenda cell i kroppen och utgör ett sagolikt fint soundtrack till vår svåra samtid.


7. WHERE OWLS KNOW MY NAME (RIVERS OF NIHIL)
Två ord: brutalt bra.


8. THE MODERN ART OF SETTING ABLAZE (MANTAR)
Den tyska duon går från klarhet till klarhet. Deras senaste skiva är en utmärkt uppvisning i melodidriven sludge.


9. WHITE NOISE AND BLACK METAL (CRAFT)
Årets bästa black metal-platta.


10. AWAKEN (AGRIMONIA)
Drömsk göteborgsk post-sludge som utmanar sinnena. Sångerskan Christina Blom låter som ondskan själv.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Hårdrock

Metal