”Terapi borde bli subventionerat”

Av: Johannes Selåker

Publicerad:
Uppdaterad:

Bo Kaspers Orkester om 20 år som band – och hur man reparerar en skilsmässa

1 av 2

Tjugo år på vägarna har lärt Bo Kaspers orkester att hantera problem. Terapi.

Men det har inte alltid varit lätt.

– Vi luftar ganska dåligt. Det smäller till emellanåt.

Tjugoårsfirande Bo Kaspers Orkester sitter utspridda vid ett långbord.

Fyra Bergman, som alla ska ha sitt, som producenten Christian Walz beskrev dem.

4 000 skivor ska signeras. Fingrarna värker.

– Vi har inte nått några svindlande höjder, och då slipper man de långa fallen. Som värst snubblar vi lite, säger basisten Michael Malmgren.

Även om bandet inte haft någon dipp, så har de ändå känt hur vinden vänt.

Efter grammisbelönade skivan ”I centrum” stod de på sin absoluta topp.

Det kunde bara gå nedåt.

– Vi blev varnade, nu kommer en backlash. Men vi kände oss ­oövervinneliga, säger trummisen Fredrik Dahl.

Kallades fascister

När uppföljaren ”Kaos” släpptes 2001 fick de för första gången känna hur medierna vände dem ryggen.

– Farsan ringde och sa: Jag förstår inte hur du orkar. Jag fick lugna honom. Han kanske tyckte det var pinsamt, säger sångaren Bo Sundström.

En kritiker kallade bandet brunskjortor och fascister i en recension.

Anledningen? Den socialrealistiska låten ”Människor ingen vill se” – som hyllades av de hemlösas tidning Situation Stockholm.

– Klart man blev ledsen men det gick inte att ta på allvar för det fanns ingen substans, säger Michael.

– Men vi hämnades genom att stryka hans namn från gästlistan på turnépremiären i Köpenhamn, säger Bosse och skrattar.

Den efterföljande turnén tog knäcken på bandet.

– Vi fick snabbt lära oss vad efterfest heter på norska, säger Bosse.

– Och det skanderade vi från scen, säger Michael.

”Hamnade i ett svart hål”

Bandet hade ridit på en våg. Nu var de tvungna att bära sig själva.

– Jag krisade, och hade svårt att komma ner på jorden, säger Fredrik.

– Men som tur är har det alltid gått bra i något annat land, när det gått dåligt i Sverige. Och i dag har det kommit en slags acceptans. Man kan inte bara såga oss för sakens skull, säger Bosse.

På nya skivan lämnar Bosse frågan öppen:

”Är festen redan över?”

Inför skivan skiljde sig Bosse från författaren Lena Sundström. – Det var kört. Vi hamnade i ett svart hål. Jag hann skilja mig – men vi hittade tillbaka till varandra. This time it was close, säger han.

Även Michael Malmgren har skiljt sig – men hittat tillbaka.

– Det är femtio procents chans tydligen, säger han och skrattar.

Hur hittar man tillbaka till varandra efter en skilsmässa?

– Jag har gått i terapi för att komma underfund med vad man själv gör fel. Terapi är allmänbildning – och borde subventioneras. Självinsikt är en livslång grej, säger Michael Malmgren.

Bo Kaspers Orkester är barn av en tid då problem var något män höll för sig själva.

– Därför står nog många män med en massa obesvarade frågor. Man låter problem hänga mellan champions league och elitserien, på en sportbar, säger Bosse.

Ventilerar ni som band problem?

– Vi luftar ganska dåligt. Det blir utbrott eller smäller till emellanåt. Vi har bråkat men hållit ihop i tjugo år – utan att döda varandra. Och det ser ju inte ut som att vi bråkar när vi står på scen, säger Bosse.

– Men de är ju inte med oss i logen, säger Michael och skrattar.

En skivbolagsmänniska kommer in med ännu ett lass skivor.

– Nej men vad fan.

Bosse suckar.

– Har ni någon pilsner? Det brukar bli lättare då.

Bo Kaspers syn på karriären

Bosse får frågan om skillnaden mellan kritikersuccé och kommersiell succé. Han tar direkt upp ett papper och drar ett streck upp i himlen. ”Det där är publiken. Vi fick bra kritik – tills vi blev stora. Sen blev det bara sågningar”

1993: ”Första skivan. Vi ville inte vara Eric Gadd, och ingen gubbrock som Tom Petty”, säger Bosse.

1994: ”Vi var lite väl trendiga i början”, säger Bosse.

1998: ”Först var det bara plus och åter plus. Sen kom backlashen”, säger Bosse.

2001: ”En kvällstidningsrecensent kallade oss för fascister och brunskjortor”, säger Michael Malmgren. ”Vi hämnades genom att stryka hans namn från gästlistan på turnépremiären”, säger Bosse.

2006: ”Vi har aldrig haft en kräftgång. Som Eldkvarns mörka år, när de spelade på små ställen och fick bära prylar själva”, säger Bosse.

2008 : ”I dag har vi kommit till en slags acceptans. Man kan inte bara såga oss för sakens skull”, säger Bosse.

BO KASPERS ORKESTER OM

... anklagelser om låtstöld:

– Det var den där Curtis Mayfield-samplingen. Vi var fullständigt naiva på den tiden. Det fanns ingen moral, och vi hade inte en tanke på att var fel. Men i efterhand: ja. Vi hade inte ens behövt använda den. Vi är ju inget stjälande band, säger Bosse.

... kändismötena:

Van Morrisson hade en egen bajamaja. Det var den enda lyxen, säger Bosse.

– Man visste vad som väntade om man håller på ett tag till. Man får en egen bajamaja. Inget mer, säger Michael.

– Oasis stod på scenkanten och lyssnade när vi spelade i Finland. De gav oss tummen upp och stod där hela giget, säger Michael.

– Vi träffade Suede i Norge, säger Michael.

– Fan, jag hade hamnat helt fel då. jag var inte med, säger Bosse.

Publicerad: