Du är trött, Bruce

MUSIK

Markus Larsson: Flås, pust och mummel – det här är ännu en dag på jobbet

Foto: INGEN VILD ATTACK New York, oktober: en episk laddning. Madrid, november: en vild konsertattack. Och så Stockholm, december: en sömnig och uppgiven flåsshow. I går hade Bruce Springsteen bara ännu en dag på jobbet, skriver Markus Larsson.

– Det här (flås) är en låt (pust) som heter (mummel) ”Livin’ in the future”.

Och så lite mer mummel.

Precis så trött och seg är tyvärr Springsteen under stora delar av kvällen.

Utan forceringen mot slutet hade vi fått begrava konserten sex fot under jorden.

Åh fan.

Större delen av konserten kan faktiskt beskrivas så här:

Så häpnadsväckande trist.

Så förvånande tamt.

Så märkligt fegt.

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva de raderna om en konsert med E Street Band.

Men jag har å andra sidan aldrig sett dem lika tafatta och energisnåla som här.

Den vilda attacken som flödade från scenen i Madrid för några veckor sen kommer knappt ut ur startblocken.

Verkar arg och frustrerad

Och den episka laddningen som samma turné hade i exempelvis New York så sent som i oktober stannade förmodligen kvar på hotellrummet och kra

made minibaren.

Bruce Springsteen ser inte bara sliten ut. Han verkar frustrerad och arg och lite uppgiven, som om han bara vill att konserten ska ta slut så fort som möjligt.

Han river av både låtarna och de korta mellansnacken i ett snabbt, nästan slarvigt tempo.

Setlistan håller inte heller nån hög klass. Det är standardformulär 1 A. Ännu en dag på jobbet. En måndag i januari. En inställd fest.

Ja, förutom slutet förstås.

Där kommer det äntligen några överraskningar.

Och, visst, ”Jungleland” är alltid en upplevelse.

Livemaskinen hostar igång

Men kvällens framförande är knappast felfritt. Clarence Clemons slinter både hit och dit under sitt annars så magnifika solo. Och Springsteen har definitivt sjungit texten om Magic Rat och Maximum Lawman med större precision och inlevelse.

Livemaskinen E Street Band hostar visserligen igång ordentligt ibland.

Jag tänker på ”Promised land”, den ständiga livekolossen ”Badlands” och en förödande stark ”Dancing in the dark”, som gästas av Clarence son Cristopher på gitarr.

Där visar de upp en enorm kapacitet.

Jag jublar givetvis också åt den allra sista knallen: rariteten”Santa Claus is coming to town”.

Det är kvällens stora julklapp, i alla fall för oss som håller Springsteens cover lika högt som ”Thunder road”.

Men resten bådar inte särskilt gott inför jättekonserterna på Ullevi nästa sommar.

Det är snarare ett oroväckande svagt genrep.

Bruce Springsteen and the E Street Band

Plats: Globen, Stockholm.

Publik: 15 895 (fullsatt).

Längd: 2 timmar och 25 minuter.

Bäst: ”Dancing in the dark” och ”Santa Claus is coming to town”.

Sämst: ”The river” och grungerocken i ”Devils arcade”.

Fråga: De tar väl revansch på Ullevi, eller?

ARTIKELN HANDLAR OM