Snyggt sväng, Skifs

avJens Peterson

”Skifs på Grand” borde fungera som turnerande show alla tider på året

1 av 2 | Foto: LASSE ALLARD
FULLT BLÅS Björn Skifs tar sig ner från scen och spelar trumpet till publikens stora förtjusning. ”Rakt igenom är det energi och ös. Dans och elegans. Innerlighet. Humor”, skriver Nöjesbladets Jens Peterson om showen på Grand Hôtel i Stockholm.

Jul i magen. Jazz i öronen.

Björn Skifs gör en snyggt svängande show. Silvrig kavaj, lyx och lekfullhet. Och lite Beatles.

Det här är inga julsånger.

I stället visar Björn Skifs ovanliga sidor, även för den som hört honom många gånger. Väljer några nya låtar, fast har också plats för egna hits som ”Break the spell” och ”When you tell the world you’re mine”.

Före showen är det dignande julbord av den bredd som Astrid Lindgren skrev sagor om. Skifs begåvning är mångsidig som ett smörgåsbord. Nu serverar han mer musikalisk löjrom än grisfötter.

Bandet låter fantastiskt, smokingflugor och långklänningar, svängiga arr och lyxig produktion.

De är så bra att de kan göra även Beatleslåtarna ”Because” och ”Hey Jude” på ett värdigt vis.

Vinklar om låtarna

Rakt igenom är det energi och ös. Dans och elegans. Innerlighet. Humor. Orkestern storbandsstressar Skifs med olika intron i en lekfull version av ”My baby just cares for me”.

Björn och Pernilla Skifs har tidigare visat att de gärna skakar om hans klassiska låtar som i ett kaleidoskop för att hitta nya vinklar.

Här är det ”Hooked on a feeling” som får storbandskostym och svänger som en Fred Astaire-fest.

”Skifs på Grand” spelas till och med den 20 december, men borde fungera som turnerande show alla tider på året.

Amerikanska klassiker

Blir det då inget på svenska?

Jo, ”Michelangelo” kommer fram när det är dags för final och får den julbordsmätta publiken att dansa. Tidlös som köttbullar och griljerad skinka.

Blir det då ingen jul?

Jo, i extranumret tolkar han en av de amerikanska klassikerna, julsången om kastanjer som rostas i brasan.

Nat King Cole, Frank Sinatra och många andra har gjort Mel Tormés låt, och Björn Skifs sjunger den förstås alldeles alldeles underbart.

ARTIKELN HANDLAR OM