”Jag har offrat ett fast förhållande”

MUSIK

Frida Hyvönen – en nunna i musikens tjänst

Foto: ”Festivaler har aldrig tilltalat mig”, säger Frida Hyvönen som nyligen stod på scen på Hultsfred och snart uppträder på Storsjöyran.

Som många andra musiker ser Frida Hyvönen sitt artisteri som ett kall.

Men vad menar hon med det? Egentligen?

– Det känns som jag är någon slags nunna, säger stjärnskottet från Robertsfors.

Peace & Love, Arvikafestivalen, Hultsfred och Storsjöyran – det är mycket festivalliv för Frida Hyvönen i sommar. En relativt ny erfarenhet för den 31-åriga singer-songwritern.

Innan genombrottet med ”Until death comes” 2005 hade hon aldrig trampat lervälling eller stångats med kravallstängsel.

– Jag har aldrig gått på festival. Det tilltalar inte mig. Inte alls. Det är för mycket folk. Och jag har aldrig varit något popfan, säger hon.

Ingen popstjärnedröm

Att lyssna, kategorisera och fördjupa sig i andras musik har inte intresserat Frida Hyvönen. I stället har hon ägnat sig åt det hon kan bäst – att skriva och framföra sina egna låtar.

– Jag ser det som ett kall. Det känns som om jag är någon slags nunna som har gått in för att skriva och skapa musik som ska bli så bra som möjligt. Men jag har aldrig drömt om att bli någon popstjärna.

Att gå i kloster handlar ju mycket om att ge upp andra saker för sin tro. Vad har du offrat för musiken?

– Jag har kanske inte offrat sex men ett liv med rutiner, ett fast förhållande och en plats att bo på. Det är kanske inte ett så stort offer egentligen. Att man ger upp den här normaliteten – jobba 9-17, vara ledig på helgerna och åka på semester fyra veckor – mitt liv är mer flödande.

Inga kvällar lediga

Varför fungerar det inte att ha ett fast förhållande som artist?

– Det kanske det gör. Men jag har bara offrat det. Eller, jag har ett förhållande men det är svårt i och med att man aldrig ses. Och när jag är i mitt hus så skriver jag. Jag har inga kvällar eller helger då jag bara är tillgänglig.

Tidigare i år fick Frida Hyvönen DN:s kulturpris. I mitten av augusti väntar ännu ett erkännande. Då sommarpratar hon i P1. Hur hon ska förvalta förtroendet vet hon ännu inte. Men den som hoppas på att gamla garderobslik ska fram i ljuset kommer att bli besviken. Det är hon allt för blygsam för.

– Jag tror inte att jag är tillräckligt känd för det. De flesta som lyssnar på ”Sommar” vet nog inte ens vem jag är.

ARTIKELN HANDLAR OM