Korn tände nästan eld på Hovet

Foto: GLÖDHETT Utan påkostad scen tvingades medlemmarna i Korn att prestera mer - något som var till deras fördel. Frontmannen och sångaren Jonathan Davis tände nästan eld på hovet med säckpipan i "Shoots and ladders".
MUSIK

Senaste skivan "Take a look in the mirror" visar upp en avskalad och jordnära sida av nu metal-scenens chefsarkitekter. Och banne mig om inte denna fokusering på de så viktiga kärnvärdena också har smittad av sig live.

Jämfört med förra gången Korn besökte Stockholm - i augusti 2002 - är det en drillad och sammanbiten grupp som framträder. Den då påkostade och överdådiga scenproduktionen är ersatt av en ytterst sparsmakad dekor, som för att ytterligare understryka vad som gäller:

Nämligen ångestmusik så mullrande och basspäckad att den får dina öronsnibbar att vibrera.

Inget övrigt tjafs.

Vissa kanske kan tycka att detta upplägg är aningen snålt, men i Bakersfield-gruppens fall är det snarare till dess fördel. När den visuella sminkningen tvättats bort riktas all uppmärksamhet på medlemmarna, vilket också tvingar dem att prestera lite mer. Leva ut. Bjuda på sig själva. Inte bara stå och gunga med instrumenten nere vid fotknölarna.

Detta har speciellt fastnat hos frontmannen Jonathan Davis, denna trassliga korsning av Greve Dracula och en klankrigare från "Braveheart". Han är betydligt mer peppad än vid senaste besöket, tänder nästan eld på Hovet med säckpipan i "Shoots and ladders" och verkar stundtals uppfylld av självförtroende.

Då kan man köpa små skavanker, som att gruppen i stort sett mellan varje låt lämnar scenen öde så när som på trummisen David Silveria. Musiken, glöden och kraften har Korn. Och den räcker långt.

Korn

Mattias Kling

ARTIKELN HANDLAR OM