Radiosmidiga refränger – men inget större djup

Publicerad:
Uppdaterad:

Linkin Park har blivit gulliga

Chester Bennington i full färd med att välta en stadion.
Foto: ap
Chester Bennington i full färd med att välta en stadion.

Minutes to midnight (rock)

Det finns en sak Linkin Park är världsbäst på. Och det är att vara just Linkin Park.

För även om det på tredje albumet på ytan handlar om en rejäl musikalisk omdaning – ut med nu metal och in med 2007-typisk emorock – är mycket sig likt. Refrängerna ack så radiosmidiga, uppenbarelsen snarare gullig än utmanande och också silade genom ett annat filter är Chester Benningtons harmonier bitvis stora nog att välta vilken stadion som helst.

Men, vänta nu.

Är det här verkligen de bästa tolv styckena av det hundratal gruppen skrivit innan demonproducenten Rick Rubin inledde sitt sållningsarbete?

Dryga hälften av låtarna är översöta ballader utan spänst, där den absoluta botten nås i och med förenandet av U2:s ”With or without you” och Kents ”747” i ”Shadow of the day”. Och även flertalet lite strävare spår passerar utan ens en klapp på axeln.

Den vuxnare inramningen kräver helt enkelt mer närvaro, eftertanke och djup än Linkin Park ännu är kapabla att leverera.

Bästa spår: ”No more sorrow”.

http://wwwc.aftonbladet.se/noje/musik/puls-topp.html

Mattias Kling

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN