Lars Winnerbäck imponerar våldsamt mot slutet

avMarkus Larsson

1 av 3 | Foto: CAROLINA BYRMO/AFTONBLADET
Premiären med Lars Winnerbäck i Linköping är ofta som en repetition inför resten av turnén.

KONSERT Det låter bokstavligt talat som att Lars Winnerbäck står och hugger i sten under delar av konserten.

Utan att få till en figur.

Men islossningen i ”Söndermarken” är något helt annat.


Lars Winnerbäck
Plats: Saab Arena, Linköping. Publik: 8170 (utsålt). Längd: 128 minuter. Bäst: ”För dig”, ”En tätort på en slätt” och ”Söndermarken”. Sämst: ”Skulle aldrig hända oss” försvinner spårlöst i setet.


LINKÖPING. Ibland är det svårt att veta vilket år konserten utspelar sig.

2004? 2007? 2012? 2019?

Lars Winnerbäcks musik har ju inte förändrats särskilt mycket de senaste, ehm, 20 åren. Klockan står rätt still. Dessutom har karriären nått fram till en punkt som är mer ”en skiva till” än ”Söndermarken”.

I låtarna längtar han bort men vill komma hem men når aldrig riktigt dit eller tillbaka. Om livet har en gps-funktion fungerar den rätt dåligt för Winnerbäck.

Sedan var det där med dynamiken. Musiken är ofta utrustad med farthållare. Tempot förändras sällan radikalt under ett set, vilket gör att låtarnas arrangemang, melodier och refränger lätt smälter ihop till ett och samma isflak.

Mummel, mummel, mummel. Släpar runt en fasad. Mummel, mummel, mummel. Na na na. Mummel, mummel, mummel. Slask och is. Mummel, mummel, mummel. Hugger i sten. Mummel, mummel, mummel. Var tog den där elden vägen? Mummel, mummel, mummel. Jag är på väg ner till Köpenhamn och nyponbuskar, nyponbuskar, nyponbuskar och tandläkarväder.

Att många artister redan har formulerat den existentiella ångesten och vilsenheten på ett bättre sätt behöver knappast påpekas en gång till. Inte heller att musiken använder den traditionella rockens och folkvisornas mest traditionella tvåtaktsmotor.

Det är exempelvis smått komiskt hur nära premiärens version av ”Åt samma håll” ligger Ulf Lundells ”Levande och varm”, som i sin tur bär samma kalsonger som Bruce Springsteens ”Hungry heart”.

Det som ändå ger skivorna och konserterna en unik prägel är det milda, osäkra och antirockiga temperamentet. Winnerbäck är på många sätt motsatsen till sina mest uppenbara och mustiga förebilder.

Det märks framför allt när han ska förklara varför han skrev ”Skolklockan”, hur han sett hur Sverige förvandlats från ett gammalt sosseland till en nytt rike för egoistiska borgarbrackor.

Analysen är korrekt, men det låter rörande obekvämt.

Lars Winnerbäck har gjort några av sina bästa konserter som åtminstone jag har sett i Linköping. Det är hemmamatch igen. Men just den här konserten har länge en tydlig ”... en skiva till”-känsla där Lars och bandet prövar nya låtar som inte har hunnit sätta sig.

Det låter ofta defensivt där det brukar brinna. Med undantag av ”Hur och vem och vad” visar Winnerbäck vad turnén kan vara och bli i de säkra korten: ”För dig”, ”Elden”, ”En tätort på en slätt” och en alldeles blixtrande ”Söndermarken”.

I trummisen Jonna Löfgren har Lars också en egen Animal som ger musiken ett driv och energi som skivorna saknar.

Om kraften i just extranumret ”Söndermarken” kan fördelas jämnare framöver kan det här bli en av Lars Winnerbäcks starkaste turnéer på många år.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM