En väntad comeback

MUSIK

Marie Fredriksson sjunger 70-talslåtar

Min bäste vän (pop)

En tämligen anspråkslös comeback. Några av Marie Fredrikssons svenska favoritlåtar från tonåren på 70-talet, inspelade i hemmastudion med maken Micke Bolyos och några musikerkompisar.

Inte heller överraskningarnas skiva. Den som följt den blekta blondinen från Östra Ljungby vet att hon ofta och gärna nämner Lundell, Pugh och Cornelis som influenser och låtvalen är sällan obskyra.

Men, om någon undrar, Marie Fredriksson har fortfarande en av landets starkaste, mest distinka röster. Och hon mår uppenbarligen extra bra när hon får ta sig an låtar som verkligen betytt något för henne.

Som i de tre bidragen från sångerskans store hjälte, den egensinnige särlingen John Holm. Eller i Pughs märgfulla ”Här kommer natten”.

Somliga låtar lider av lite för förväntad ”svenska EMI”-produktion och vissa tolkningar av de kändaste låtarna–främst semesterregaeversionen av Hoola Bandoola Bands ”Vem kan man lita på?”–klarar man sig utan.

Samtidigt hittar Fredriksson helt rätt med samma bands ”Man måste veta vad man önskar sig”.

Så det blir ganska sympatiskt ändå. Som en bra hemmafest framför den mest välbläddrade vinylbacken.

Bästa spår: John Holms ”Den öde stranden”.

Håkan Steen

ARTIKELN HANDLAR OM