Skivrecensioner

Texas ekar av en svunnen tid

Av: 

Per Magnusson

Sharleen Spiteri och hennes Texas kanske inte skulle kunna driva ett pappersföretag i Slough men överglänser fortfarande David Brents uppdiktade orkester Foregone Conclusion.
Sharleen Spiteri och hennes Texas kanske inte skulle kunna driva ett pappersföretag i Slough men överglänser fortfarande David Brents uppdiktade orkester Foregone Conclusion.

MUSIK

ALBUM Texas tonsätter på sitt tionde album effektivt ruset som kan infinna sig i en konferenslokal klockan tre på natten.

Betyg: 3 av 5 plus
Texas
Hi
BMG/Warner


POP I tv-serien ”The office” avslöjar fiktive chefen David Brent att han en gång spelat i rockbandet Foregone Conclusion. ”Were we successful? I’ll let you judge that when I tell you that we were once supported by a little-known Scottish outfit called Texas.”

Glasgow-gruppen passar perfekt in i Brents referensbibliotek, någonstans mittemellan Des’ree och Simply Red. Musik du inte visste att du älskade mer än livet självt klockan tre på natten, när en företagsfest klingar av i en avslöjande lysrörsljus konferenslokal.

2018 hittade medlemmarna i Texas några bortglömda inspelningar från 24 år gamla albumet ”White on blonde”, deras kommersiella karriärtopp. Inspirerade av sin 90-talsentusiasm fick de energi att skriva nytt material parallellt med återvinningen av det gamla. Delar av skivan är faktiskt inspelad i skånska Kävlinge.

Skottarnas tionde album tar avstamp på ovan nämnda företagsfest. Motown-doftande ”Mr Haze” är medryckande dad disco med Donna Summer-sampling.

I ”Just want to be liked” återvänder Texas till Ennio Morricones spaghettivästern. ”Dark fire” är croonerpop signerad Richard Hawley.

Titelspåret och Wu Tang Clan-samarbetet blir ett slags dubbelsidig nostalgitripp – som fungerar trots att ”emoji” rimmas med ”roadie” (de omaka grupperna blev vänner redan 1998 när delar av Wu-Tang remixade Texas ”Say what you want” och framförde den på Brit Awards).

”Unbelievable” är en nästan k-märkt och sammetslen tryckare. Sharleen Spiteris yviga sång i jättedyr mikrofon, solitt låtskrivande, fläckfria arrangemang med tjusiga trumpeter; hantverket är så rakt igenom kompetent att det inte gör så mycket att musiken känns som ett eko av en svunnen tid.
BÄSTA SPÅR: ”Unbelievable”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ANNONS

Hitta ett kreditkort eller betalkort som passar dig och dina behov! Jämför nu.

Extern länk från Compricer

Jämför nu!

Publisert:

LÄS VIDARE

10 plattor från 1971 att damma av igen

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Pop

Texas

Wu-Tang Clan

Kävlinge