The Chicks knockar med sin ärlighet

Av: Natasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
The Chicks är tillbaka efter mer än ett decennium med ett nytt namn och sound.
Foto: Gus Ruelas / TT
The Chicks är tillbaka efter mer än ett decennium med ett nytt namn och sound.

Protestlåtar och skilsmässoballader bildar en utmärkt mix när The Chicks släpper sitt första album på 14 år.


The Chicks
Gaslighter
Columbia/Sony


COUNTRYPOP Dixie Chicks valde nyligen att stryka ”dixie” ur bandnamnet när Black lives matter-rörelsen avslöjade ordets slaverikopplingar . Något som går helt i linje med hur de agerat förr, aldrig rädda för att ta ställning.

Under en spelning i London våren 2003 uttryckte sångerskan Natalie Maines sin ilska över Irakkriget och George Bushs order om att invadera landet.

– Vi skäms över att USA:s president kommer från Texas, sa Maines på scen då.

En kritikerstorm följde.

Fansen vände bandet ryggen och radiostationer valde att bojkotta deras musik. Countrymusiker, särskilt de som var kvinnor, skulle inte tycka till om politik och trion stämplades som ”oamerikanska”.

Men de fick stöd från annat håll. Tre år senare blev singeln ”Not ready to make nice” en feministisk anthem världen över och albumet ”Taking the long way” belönades med flera listettor och en Grammy.

Uppföljaren har tagit 14 år men mycket är sig likt. The Chicks, som bandet nu heter, fortsätter att skriva om det som skaver, framför allt Maines som i flera av låtarna sjunger om sin pågående skilsmässa.

Hon är arg och fylld av känsla och nerv. Ibland är det hjärtskärande, som i den vackra pianoballaden ”Everybody loves you”.

Andra gånger sjunger hon med glimten i ögat. ”My husband's girlfriend's husband just called me up/How messed up is that?” frågar hon i ”Sleep at night”, en låt om hur hennes ex-man dök upp backstage med en älskarinna och presenterade henne som ett fan av bandet.

Musiken är producerad av Jack Antonoff, mest känd för sina samarbeten med bland annat Lorde och Taylor Swift. Det har resulterat i ett fint möte mellan två olika genrer.

Singeln ”Gaslighter” är ett utmärkt exempel där The Chicks blandar countrymusikens sentimentalitet med popens explosiva glädje, trots att Maines sjunger om både lögner och svek.

Men det blir också politiskt, såklart.

Starka ”March march” är en vacker hyllning till dagens demonstranter och människorättsaktivister. ”Watching our youth have to solve our problems/I'll follow them so who's coming with me?”, sjunger Maines med frustration i rösten.

Trots både namnbyte och nytt sound lyser The Chicks ärlighet fortfarande starkast.


LYSSNA PÅ ALBUMET HÄR!


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE