Vitalt farväl av Joan Baez

Foto: BJÖRN BERGENHEIM/ROCKFOTO
När Joan Baez inleder sin sista turné i Stockholm låter det som att hon har massor kvar att ge.
MUSIK

KONSERT Joan Baez säger att turnén som inleds i kväll är hennes allra sista.

Men den 77-åriga folksångarikonen låter som att hon skulle kunna hålla på i några decennier till.


Joan Baez
Plats: Waterfront, Stockholm. Publik: 2 900 (utsålt). Längd: 93 minuter. Bäst: ”Diamonds and rust” och ”The lily of the west”. Sämst: Hade förstås hoppats på ”The night they drove old dixie down” också.


Efter 59 år scenerna går det att förstå att Joan Baez vill trappa ned. Stockholm är första stopp på hennes ”Fare thee well tour”, döpt efter en folksång hon sjungit sedan 1960.

Även om veteranen från Staten Island påpekar att hon har fått sänka tonarten på vissa låtar finns det ingenting som indikerar att beslutet skulle handla om sviktande förmåga.

Joan Baez plockar lika naturligt på gitarren som någonsin. Rösten är lika stark och självklar och den där värdigt otvungna karisman som Bob Dylan en gång för länge sedan föll så handlöst för strålar alltjämt om henne där hon står i lång svart kavaj, vit blus och boots.

Baez har precis släppt ett nytt album, "Whistle down the wind”, där hon som så ofta sätter egen prägel på andras sånger. Och här, backad endast av Dirk Powell på banjo, bas och flygel, sonen Gabe Harris på trummor och sångerskan Grace Stumberg, får hon Tom Waits titellåt och den förtätade tolkningen av Antony And The Johnsons ”Another world” att blir två av kvällens mest engagerande stunder.

Huvudsakligen låter Baez musiken tala men den ständiga aktivitsten konstaterar att hennes gamla ”Deportee (plane wreck at Los Gatos)”, om mexikanska flyktingar som omkom namnlösa i en flygkrasch, åter har blivit högaktuell.

Hon pratar om Donald Trump som ”this moron” men väljer att se hoppet i situationen, hyllar ungdomarna i Florida och företagen som nu engagerar sig mot NRA.

Och John Lennons ”Imagine” kan verka sliten men när Baez driver fram allsång i de klassiska textraderna känns de mer radikala än på länge. Så polariserad har tiden blivit.

Joan Baez får således gärna ompröva sitt farväl. För i kväll står det utom allt tvivel att hon har en röst som fortfarande behövs.

ARTIKELN HANDLAR OM