Blyg blues som värmer

Foto: Tracy Chapman är nästan tråkig, men oväntat bra.
MUSIK

En svensk musikjournalist sa för länge sen att Tracy Chapmans stora problem var att hon bara har skrivit en låt.

Och att resten av skivorna innehåller mer eller mindre lyckade repriser på låten ifråga.

Jag håller i princip med.

Chapmans skivor och ballader - det handlar ju uteslutande om mjuka, akustiska folkballader i hennes fall - börjar och slutar med "Fast car". Hon byter bara ut titeln ibland.

Nästan trist

I "Fast car" finns framför allt den bas som alla texter utgår ifrån. Hon sjunger uteslutande om kärlek, fattigdom, hopp, materialismens attraktiva kraft och dess fallgropar samt drömmen om en bättre, mer rättvis värld.

Det är en mycket sympatisk blues, ibland på gränsen till tillrättalagd och tråkig.

Tracy Chapman är som vanligt tillbakadragen och blyg på scen. Men hennes leende och helt oförstörda röst värmer sakta upp lokalen.

Publikresponsen i Bob Marley-covern "Get up, stand up" och sista extranumret "Baby can I hold you" - den vackraste balladen hon skrivit - är förbluffande.

Oväntat bra.

Tracy Chapman

Vem är Tracy?

Markus Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM