Skivrecensioner

Markus Krunegård tar nya fängslande vägar

Av: 

Natasha Azarmi

Mat är ett genomgående tema på Markus Krunegårds nya album.
Mat är ett genomgående tema på Markus Krunegårds nya album.

MUSIK

Markus Krunegård förnyar sig. På ”Tutti Frutti - från lokalen under sushin” har hans indiepop fått bredare influenser och ännu starkare vardagsskildringar.

Betyg: 4 av 5 plus
Markus Krunegård
Tutti frutti – från lokalen under sushin
Ärlige Markus/Universal


POP Markus Krunegård har två specialiteter: pophits och ballader. På ”Tutti Frutti – från lokalen under sushin”, hans sjunde soloalbum och det första av två i år, blir det tydligare än någonsin.

Med precision rör han sig mellan två vitt skilda känslolägen och sjunger svävande långsamt och tunghäftande snabbt om vartannat. Långsamt, snabbt, långsamt, snabbt. Som om känslorna får styra.

Det passar fint till hans berättelser, som både handlar om den ständiga viljan att röra sig framåt och inte kunna släppa taget om det som en gång varit.

Rastlösheten skildras med hjälp av fartfylld elektronisk pop och spontan falsettsång, allra snyggast i inledande ”Vill ha dig”.

Men för Krunegård ligger sentimentaliteten precis lika nära. Klara Söderberg-duetten ”Det var en gång i Lissabon” är en undran över det som hade kunnat bli och något av det mest stillsamma han har gjort på länge.

Krunegård säger att han upplever ”en peak i mitt förhållande till musik och text”.

Det är också så det låter, ledigt och okonstlat. Det här är inte låtar som har fötts ur en deadline utan över en öl med vännerna. Som han själv frågar under albumets gång: ”Ska vi tillbaks och jobba eller dricker vi mer?”.

De musikaliska referenserna i Krunegårds bekanta indiepop sträcker sig den här gången till alla från LCD Soundsystem och Depeche Mode till Tierra Whack. Men albumet är på många sätt det modernaste han har gjort.

Med hjälp av låtskrivare som Noonie Bao, Linus Wiklund och Patrik Berger och artister som Little Jinder och Klara Söderberg lyckas Markus Krunegård förnya sig utan att tappa det som är han: råheten.

För låtarna är ofta mer än dagboksutdrag. De liknar snarare personliga noveller, med konversationer mellan hopplösa älskare.

De klassiska Krunegård-formuleringarna finns såklart här, som raderna ”Brände ut mig, sen brände jag ut dig/Lät det svalna, slockna, tycker om dig” i ”91:an”. I samma låt sjunger han om en ovanlig sommardag med ”tre hundar, fem pizzor och en Troye Sivan.

Det är vardagsbetraktelser som inte borde gå att förstå sig på men som Markus Krunegård beskriver med så mycket närhet och detalj att de känns självklara.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ANNONS EXTERN LÄNK

Fixa vita tänder hemma på 30 minuter – köp smidigt startkit här

Dentway

Publisert:

LÄS VIDARE

MARKUS LARSSON: Så bra är de nya Abba-låtarna

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Markus Krunegård

Pop

Little Jinder

Klara Söderberg