Tomas Andersson Wij låter gamla minnen beröra

Tomas Andersson Wij skriver både personligt och universellt om livets svåraste grubblerier.
Tomas Andersson Wij skriver både personligt och universellt om livets svåraste grubblerier.

ALBUM Det handlar i mångt och mycket om att påbörja ett gladare livskapitel. Men de sentimentala tillbakablickarna berör mest, och hör till det rakaste och finaste som Tomas Andersson Wij har skrivit.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Tomas Andersson Wij
Åskan i hjärtat
Ebeneser Recordings

POP ”Åskan i hjärtat” innehåller Tomas Anderssons Wijs mest allvarsamma stunder. Här sjunger han om relationen till sin bortgångne far och vännen som inte längre finns kvar, om att äntligen få en andra chans i både kärlek och lycka.

En hel del hinner hända under albumets åtta spår. Musiken börjar känslosamt, tappar sin storslagenhet i en kort stund för att fullkomligt explodera igen. Den sentimentala rösten är ljudbildens mest kristallklara komponent och liksom svävar ovanpå instrumenten. Men orden förstärks ständigt av stråkar, synt och kör.

Det handlar i mångt och mycket om att påbörja ett nytt livskapitel. I ”Innan dig” får sångaren uppleva känslor lika explosiva som fyrverkerierna på nyår, i ”Fira det liv som blev” tackar han sina vänner för att ”ni stod ut med mig när jag var trasig och skev”.

Men det är tillbakablickarna som känns mest. 50-åringen skriver både personligt och universellt om livets svåraste grubblerier.

I det inledande titelspåret är han pojken som blir upplyft av sin pappa, men också mannen som precis förlorat sin far. Relationen var svår och komplicerad men sorgen så stor och utdragen att tårarna tagit slut, konstaterar Andersson Wij.

Här finns också låten med stort L. ”Boken om Jean” är en tolv minuter och tio verser lång hyllning till Jean Skarstedt och det spektakulära liv han levde.

I berättandet hoppar Tomas Andersson Wij mellan egna ord och vännens perspektiv. Ibland känns det mindre som en låttext och mer som ett långt brev fyllt av minnen:

”Det brann alltid ett ljus, det var alltid dukat, för en främling vid ditt bord/När det bara var vi två kunde du prata om döden som Befriaren/Men jag har aldrig träffat nån som älskar det här livet som du, min vän”.

Låten spelades in på två tagningar, sångaren började nämligen gråta under den första, berättar han i en intervju med NWT. Det är fullt förståeligt.

Precis som mycket annat på ”Åskan i hjärtat” är låten det rakaste – och mest hjärtskärande – som Tomas Andersson Wij har skrivit.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publisert:

LÄS VIDARE