Skivrecensioner

Stundtals uppslitande sorgesång från Jireel

Av: 

Per Magnusson

Jireel är tillbaka med sitt fjärde album, det andra på bara ett halvår.
Jireel är tillbaka med sitt fjärde album, det andra på bara ett halvår.

MUSIK

ALBUM Jireels nya album tar avstamp i pappans bortgång i covid-19. ”1953” är en stundtals uppslitande skildring av sorg i realtid.

Betyg: 3 av 5 plus
Jireel
1953
Nivy/Universal


HIPHOP Så sent som i juni satt jag – samma köksbord, samma pandemi – och skrev om Jireels tredje album ”Sex känslor”. Ett album som följde en kärleksrelation från första, rosaskimrande förälskelsen till det bittra slutet. Samma månad gick Jireels pappa bort i sviterna av covid-19.

Jag gissar att det egentligen inte var meningen, men blott ett halvår senare är 20-åringen tillbaka med ny musik. Jireels fjärde album ”1953” är döpt efter pappans födelseår. Flera av texterna avhandlar relationen till honom, och till övriga familjemedlemmar.

Jireel vill mer än de flesta andra svenska rappare. Han ser sina album som koncept. Likt förlagan Drake har han ett direkt, sårbart och ärligt uttryck. Han räds inte patetik, allt ska ut, helst i realtid. Även ”1953” ramas in av osviklig Drake-stämning (kanadensaren verkar liksom bo i ekot av Rågsvedsrapparens autotune). Den viktlösa falsettsången i öppningen ”En stund” är ett lysande exempel på ynglingens direkta översättning av Drakes moderna, poppiga r’n’b. Pianot och beatet i avslutande ”Söndag” låter vidare som någonting från ”Thank me later”.

Flera av låtarna på ”1953” är genretrogna betraktelser i stil med Yasin-gästade ”Mexico”. Det åks taxi, vinns grammisar och bos oproportionerligt mycket – nästan permanent! – på hotell.

Jireel hade möjligtvis kunnat gräva ännu djupare här. Men då hade nog krävts att lite mer tid fått flyta mellan albumen. Det är naturligtvis orimligt att förvänta sig att någon ska få fördjupade perspektiv i en sorgeprocess på ett halvår. Att Jireel spelat in ett album under den här tiden är en bedrift i sig. Och längs vägen lyckas han ändå måla upp en imponerande nyanserad bild av sin pappa på albumet som egentligen, mer är någonting annat, framstår som en hyllning till hans mamma. Inte minst den vackra grå hiphop-akvarellen ”Förebild”.

I ”Regnet faller” säger Jireel bara som det är. Det räcker långt, och det tar.

”Nu får du vila i frid, har tagit den rollen som en pappa/Till mina syskon, Regina, Elias och Eliott/Den yngsta, han är bara sju år, det är så mycket han inte förstår”.
BÄSTA SPÅR: ”En stund”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ANNONS EXTERN LÄNK

Missa inte: Den nya muminmuggen för 2021 finns hos Cervera – beställ här!

Cervera

Publisert:

LÄS VIDARE

Ett farväl som visar varför Abba var bäst

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Jireel