At The Gates levererar ännu ett musikaliskt konstverk

Foto: Ester Segarra
At The Gates nya platta är en fin förlängning av comebackalbumet ”At war with reality” från 2014.
MUSIK

ALBUM Lika delar tradition och förnyelse präglar ”To drink from the night itself”, som befäster At The Gates status som ett av Sveriges främsta hårdrockband.


At The Gates
To drink from the night itself
Century Media/Sony


HÅRDROCK Hårdrocken har haft sin beskärda del av återföreningar genom åren.

Storheter som Black Sabbath, Led Zeppelin och Guns N’ Roses har återuppstått under olika former och med varierande resultat.

Inom extrem metal-sfären hör svenska At The Gates, ett av 90-talets mest tongivande dödsmetallband, till de mest lyckade och fruktbara exemplen.

Utmärkta comebackplattan ”At war with reality” från 2014, den första på 19 år, visade tydligt att bandet fortfarande hade massor av kreativitet att få utlopp för.

Detsamma gäller den efterlängtade uppföljaren ”To drink from the night itself”, som tar tematiskt avstamp i motståndsrörelser, förtryck och konst. Huvudsakligen med inspiration från tyska författaren Peter Weiss roman ”Motståndets estetik”, som utforskar antifascistiskt motstånd i 30- och 40-talets Europa.

Basisten Jonas Björler, som har tagit en större roll som låtskrivare efter tvillingbrorsan Anders Björlers avhopp, förvaltar gruppens distinkta dödsmetall med bravur.

Från det mäktiga instrumentala öppningsspåret ”Der widerstand” och framåt målar Björler upp en omfångsrik ljudpalett med stiliga riff, medryckande hookar och stora penseldrag av samma sorts sofistikerade svärta som på 1995 års ”Slaughter of the soul”.

Men även viss experimentlusta bortom den melodiösa dödsmetallens ramar smyger sig in hos Göteborgskvintetten.

Melankoliska riff av black metal-snitt präglar och förgyller ondskefulla ”A labyrinth of tombs” medan flera spår framgångsrikt kryddas av både stämningsfulla pianoslingor och akustiska gitarrer – utsvävningar som liknar bandets experimentella eskapader på 1994 års ”Terminal spirit disease”.

Och i läckra ”The colours of the beast” briljerar trummisen Adrian Erlandsson med skickliga taktbyten som ger en annorlunda och förförisk rytm.

Alltsammans omfamnas av Tomas ”Tompa” Lindbergs fortsatt starka röst, som ofta förmedlar känslor av förtvivlan och frustration.

Nytillskottet Jonas Stålhammar (Bombs Of Hades, The Lurking Fear med flera) smälter därtill in sömlöst som Martin Larssons gitarrpartner.

At The Gates sjätte platta är inget annat än ett tekniskt fulländat konstverk.
BÄSTA SPÅR: ”Daggers of black haze”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


ARTIKELN HANDLAR OM

Hårdrock

Metal

Musik