Musik

Både rörigt och rörande av Brockhampton

avNatasha Azarmi

Foto: Ashlan Grey
Brockhampton med grundaren Kevin Abstract längst ut till vänster.

ALBUM ”Ginger” är Brockhamptons femte album på två år.

Men för första gången känns den 13 medlemmar stora gruppen förvånansvärt spretig.


Brockhampton
Ginger
Question everything/RCA/Sony


HIPHOP Inför släppet av Brockhamptons nya album skrev Kevin Abstract en rad minnesvärda tweets.

Vid ett tillfälle förklarade gruppens grundare att han tänkt mindre på streams och försäljningar än någonsin förr:

”Jag har skapat för överlevnad” skrev han om ”Ginger”.

Det här är Brockhamptons femte album på två år – och oavsett gruppens tidigare intentioner har låtarna alltid präglats av en gripande hudlöshet.

Fjolårets ”Iridescence” var en rakt igenom träffande skildring av bottenlös ångest och djupa förälskelser. ”There's something about him/Yeah, his attitude is like magic”, rappade Abstract och raserade därmed hiphopens uråldriga normer, regler och stereotyper.

De är ju så viktiga, men Brockhamptons rörighet skaver alldeles för mycket den här gången.

Bland akustiska gitarrer, smäktande r’n’b och ursinniga beats klämmer de in för många teman. De turas om och rappar om psykisk ohälsa, missbruk, utanförskap, relationer och religion.

Gruppen, beståendes av 13 medlemmar, vill säga så mycket att de inte hinner säga någonting alls. När de hoppar mellan ämnen i låtar som ”No halo” och ”Love me for life” lyckas de bara röra på ytan.

Här finns dock flera briljanta undantag.

Som när den nya gruppmedlemmen Victor Roberts öppnar upp sig om att växa upp med en konstant rädsla för polisräder: ”My fuckin' Power Rangers couldn't protect me from that LAPD kick door”, rappar han förkrossande i avslutningsspåret.

Lika gripande är ”Dearly departed”. Låten handlar troligen om Ameer Vann, som tvingades lämna Brockhampton efter anklagelser om sexualbrott i fjol. Tillsammans tacklar gruppen det svåra i att förlora en nära vän och Dom McLennon skapar gåshud när han avslutar låten med ett uppgivet ”motherfucker”.

”Ginger” känns ofta som ett terapisamtal mellan Brockhamptons medlemmar.

Ett album de ”skapat för överlevnad”, för att citera Kevin Abstract.

Men det är deras spretigaste verk hittills.
BÄSTA SPÅR: ”Dearly departed”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Hiphop

R'n'b