En fin lägesrapport från Bo Kaspers Orkester

Publicerad 2023-10-06

Bo Kaspers Orkester är här med sitt fjortonde studioalbum. Från vänster: Mats Schubert, Michael Malmgren, Fredrik Dahl och Bo Sundström.

ALBUM Bo Kaspers Orkester samlar ihop all musik de gör bra och kryddar med tilltalande starka texter om tiden och tillvaron.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Bo Kaspers Orkester
Landet vi ärvde
Columbia/Sony


POP Konsekvens är ofta en bra sak, inte minst när den kombineras med så hög kvalitetskontroll som Bo Kaspers Orkester har på allt de gör.

Kvartetten som nu är inne på sitt trettiotredje år har varit bättre än de flesta på att hålla en linje i sin musik. På senare år har de gjort såväl en renodlad soulskiva som sin första julskiva men vilka intentioner de än har med sina album låter de alltid mer än något annat som Bo Kaspers Orkester.

Det genommusikaliska bandet spelade tidigt ihop sig till ett omedelbart igenkännligt sound där influenser från jazz, soul, country, visor, gammal schlager och allehanda klassisk rock kokas samman och binds ihop av Bo Sundströms klarsynta betraktelser ur vardagen.

De är den gamla skolans hantverkare, måna om att den stora och trogna publiken varje gång ska få sig något till livs om såväl livets skeden som, allt oftare på senare tid, tillståndet i landet.

På ”Landet vi ärvde” samlar producenten Johan Lindström ihop en rad olika välbekanta bitar Bo Kaspers. Texterna har Sundström den här gången delvis skrivit ihop med Andreas Mattsson. Det är i sammanhanget välbekanta namn men också musikanter med precis lika hög lägstanivå som sina uppdragsgivare.

Utan att kanske rymma några av karriärens högsta toppar är fjortonde albumet således ännu ett välkommet bidrag till BKO-diskografin. Särskilt som Sundström släpper loss så mycket välformulerad stillsam vrede.

I titellåten sjunger han om nedmonteringen av folkhemmet, andra låtar berör religiöst hyckleri, girighet, våld i relationer och social utslagning. Men det både formuleras och sjungs med så små bokstäver att skivan sannolikt kan snurra i bakgrunden på vilken middag som helst utan att förstöra stämningen. Det är en tilltalande form av nästan subliminal samhällskritik, som dessutom laddas med en lika genomgående känsla av att livet trots allt är rätt fint och att det nog ändå bli bra till slut.

Lyssna till exempel på den nästan frälsisklingande ”Gott att vara” eller ”Då kan vi mötas igen” med cha-cha-doft och Hawaii-gitarr.

Få band gör så här musikaliskt varierade och gedigna skivor med samma lätthet som Bo Kaspers Orkester. Ännu färre lyckas göra det fjorton gånger om.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik

ANNONS