Helt förtrollande

avJoacim Forsén

MUSIK

Serj Tankian - Imperfect harmonies

ORKESTERROCK Storslagna trummor. Dramatiska stråkar slåss med mangelgitarrer. Som på några andetag övergår i ett förföriskt pianoplink täckt av ett lågmält digitalt knaster. Via den orkestrala liveversionen av debuten, ”Elect the dead symphony”, är Serj Tankian tillbaka och hinner kasta sig handlöst mellan ytterligheterna redan i de första 20 sekunderna.

Och det är just med den skivan som trampolin som Tankians nya album känns logiskt. System Of A Down-sångaren har låtit stråkarna kliva fram, melodierna blomma ut och de pompösa orkesterarrangemangen fullkomligen flöda ut ur högtalarna.

Det tydligaste arvet från metalvärlden är däremot utsuddat. Tankians mest flippade ADHD-frenesi har dämpats. I stället är det sångarens fascinerande sinne för både egensinniga och egendomliga melodier det som övertygar allra mest. Som om de vore modiga filbyten på en högljudd autobahn låter han dem helt obemärkt fladdra mellan discorefränger (”Deserving?”), stråkstinna känslor (”Borders are...”), elektroniska ballader (”Beatus”) och tårsorgliga folkmordshymner på armeniska (”Yes, it’s genocide”).

Det är brokigt och ofta förtrollande vackert. Aldrig någonsin inställsamt.

Att Tankian redan med sentida System Of A Down och solodebuten är en av den hårda rockens mest unika utvecklare och viktigaste samhällskritiska röster är redan självklart. Med ”Imperfect harmonies” förtjänar sångaren att nå ännu längre med budskapen.

Bästa spår: ”Borders are...”

ARTIKELN HANDLAR OM