Led Zeppelins supersuccé

Foto: tillbaka på allvar Led Zeppelins comeback blev minst lika bra som många hoppats på. Robert Plant och Jimmy Page fick 18?000 att vråla av under konserten som var en hyllning till bortgångne skivbolagslegendaren Ahmed Ertegun.
MUSIK

Led Zeppelin

Plats: O2 Arena, London. Publik: 18 000 (mer utsålt blir det inte). Längd: Två timmar. Bäst: ”Kashmir”, faktiskt. Sämst: Pages stråkgnöl i ”Dazed and confused”.

LONDON. Rockhistoriens mest upphypade konsert någonsin lever upp till nästan alla förväntningar. Det vore mycket märkligt om det inte bli turné av det här.

Det vore mycket märkligt om det inte bli turné av det här.

”Alla comebackers moder”, skrev brittiska mogenrocktidningen Mojo.

Mer än en miljon människor försökte få biljetter och fans har kommit från 50 länder för att få vara med när Led Zeppelin gör sin första riktiga konsert sedan trummisen John Bonhams död splittrade bandet 1980.

Ungefär så stort som det kan bli, med andra ord.

Dundrande öppning

Det fanns väldigt många skäl att ana ett antiklimax. Hur fantastiskt kan det rimligen bli när tre farbröder runt 60 och en något yngre trummis ska försöka skaka liv i några gamla rockmonster från 70-talet?

Men Zeppelin menar allvar. Det märks redan i de första dundrande takterna av öppningsnumret ”Good times, bad times”.

Det känns inte som mogna män som vill rocka, det känns som Led Zeppelin.

Det är bedövande högt, varje gnisslande riff från den silverhårige eleganten Jimmy Page hugger som en hjärtattack i bröstet. Och även om Robert Plant kanske inte når exakt så högt i registren som förr visar sig de senaste dagarnas spekulationer om röstproblem vara väldigt överdrivna.

Darrig på rösten

När Jason Bonham, Johns son, bankar sig igenom betongblues som ”Ramble on” eller ”Whole lotta love” låter han nästan mer som sin far än fadern själv.

Nog darrar de lite i mästarprovet ”Stairway to heaven”, och kanske har all deras prototyphårdrock inte åldrats riktigt lika bra som det majestätiska dramat ”Kashmir”.

Det måste bli turné

Men Led Zeppelin har kvar kemin. Visst, låtarna är gamla men energin är ny, liksom mogen på ett kreativt sätt.

Och allt serveras med en påkostad show av laser och mäktiga bildprojektioner. Det vore galenskap om det inte blev mer av det här än ett enda gig.

ARTIKELN HANDLAR OM