Så bra var Nirvanas ”In utero”

avHåkan Steen

MUSIK

Steenkakan: Håkan Steen tipsar om veckans retro

ROCK När Nirvana skulle spela in uppföljaren till sitt omtumlande genombrottsalbum ”Nevermind” var det viktigaste av allt att skivan inte uppfattades som ett försök att upprepa succén.

Kurt Cobain skrev en låt som hette ”Rape me”, lätt att tolka som en kommentar till sitt nyvunna superkändisskap. En bökig, avig punkstänkare döptes ironiskt till ”Radio friendly unit shifter”. På singlar hamnade spår som ”I hate myself and I want to die” – från början tänkt som albumtitel – och ”Moist vagina”.

Framför allt anlitades den väldigt oljuds­ideologiske producenten Steve Albini.

Det var givetvis inte albumet skivbolaget helst ville ha, men ”In utero” blev ännu en succé hos både kritiker och publik. Och blandningen av Cobains melodikänsla och frustrerat mörker vibrerar alltjämt.

Nu kommer ”In utero” i jubileumsutgåva i flera versioner, där deluxe-varianten förutom originalplattan och singelspåren även rymmer en ny mixning av albumet, demos, tidigare osläppta instrumentalen ”Forgotten tune” och en skiva med livetagningar.

Sorgligt nog blev ”In utero” bandets sista album. I april 1994 tog Kurt Cobain livet av sig i sitt hem i Seattle.

BÄSTA SPÅR: ”All apologies”.

ARTIKELN HANDLAR OM