Blackpinks snygga pop saknar variation

Av: Natasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Blackpink är en av världens just nu största musikgrupper.
Foto: YG Entertainment
Blackpink är en av världens just nu största musikgrupper.

ALBUM Blackpink har gjort ett album med bara hits.

Men k-popstjärnorna hade vunnit på att förmedla mer känsla och själ.


Blackpink
The album
Interscope/Universal


POP K-popen har blivit en urkraft som växer sig allt större. I dag är Blackpink, tillsammans med BTS, Sydkoreas största musikexporter och en av världens största akter.

För att ge en bild av Blackpinks storhet: deras två största hits, ”Ddu-Du Ddu-Du” och ”Kill this love”, har tillsammans mer än två miljarder visningar på Youtube.

Gruppens framgång är enkel att förklara.

Låtarna är så stora och påkostade att de bara kan framföras på världens största arenor. Medlemmarna Jennie, Jisoo, Lisa och Rosé har aldrig verkat särskilt intresserade av den blygsamma och oskuldsfulla image som kännetecknar många andra k-popakter och har i stället byggt sitt artisteri kring storartad attityd och girl power.

Sedan debuten 2016 har kvartetten dessutom sökt sig internationellt. Bland deras tidigare samarbeten finns namn som Lady Gaga och Dua Lipa och på ”The album” tar de hjälp av Selena Gomez och Cardi B.

Här finns också samma team som gjorde Ariana Grandes ”Sweetener”. Grande har till och med varit med och skrivit den sockersöta singeln ”Ice cream”. Resultatet är ett rakt igenom välproducerat popalbum där varje hook är ute efter att borra sig in i hjärnan.

Blackpink varvar trapinfluerad pop med edm-synthar och explosiva refränger. De blandar sång och rap, koreanska och engelska. Texterna präglas av en ungdomlig nonchalans och tuffa one-liners, men det känns ofta krystat och platt.

”Didn't wanna be a princess, I'm priceless” rappar Jennie i singeln ”Lovesick girls” innan hon fortsätter: ”Love is a drug that I quit/No doctor could help when I'm lovesick”.

Gruppens svaghet ligger i just bristen på djup och variation. Intresset ligger främst i att toppa listor och fylla arenor, de återvinner hellre samma publikfriande beats än att faktiskt försöka förmedla en känsla.

Först i avslutande ”You never know” tillåter de sig själva att bli personliga. Det är rentav rörande när de drar ner tempot och sjunger om hur det känns att ständigt bli kritiserad och hatad på som kvinnlig popstjärna.

Blackpink skulle vinna på fler sådana stunder.
BÄSTA SPÅR: ”You never know”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE